Läsårsstart: Fortsätt öka kunskapen om språkstörning/DLD i skolan!

Hej!

Hoppas att ni alla är utvilade efter sommaren och laddade att börja ett nytt läsår!

Jag börjar dagens inlägg med ett tips: tisdagen den 12 september kl 9 svensk tid ger jag en gratis onlineföreläsning “Communication disability in children - we all need to get involved” vid mitt tillfälliga hemuniversitet Southern Cross University i Australien - läs mer om föreläsningen och anmäl er här: https://www.scu.edu.au/health/research/communication-disability-in-children/

Här i Australien är vi fortfarande mitt i vintern och också mitt i läsåret. Mina barn har nu gått i skolan här i Sydney i tre veckor och det har varit väldigt spännande att få lite inblick i ett annat skolsystem. På ytan är det många saker som skiljer - till exempel att eleverna börjar strukturerad läsundervisning vid fem års ålder, de har skoluniform, de kallar lärarna för titel (Ms/Mrs/Mr) och efternamn, det verkar vara lite mer fokus på externa belöningar (typ klistermärken när man suttit stilla eller läst bra samt olika “awards”) och såklart att alla har medhavd lunch. Andra saker är lika - debatten kring strukturerad ljudningsundervisning (phonics: som nyligen blivit obligatoriskt i vår delstat i yngre årskurser - bra!) och the Science of Learning finns även här, att både Sverige och Australien har så fina och engagerade lärare <3, och att det finns det finns väldigt många olika appar och informationskanaler att hålla reda på som förälder i båda länderna…

En annan sak som forskningen tyvärr också visar är likt i Sverige och Australien är lärares behov av mer kunskap om språkstörning/DLD. Även om medvetenheten och kunskapen om denna vanliga funktionsnedsättning sakta men säkert ökar så behöver kunskapen fortfarande öka både Sverige (t.ex. Chepngeno et al., 2025) och i Australien (t.ex. Glasby et al., 2022). När tillräcklig kunskap inte finns så riskerar detta att bidra till bristande inkludering och svårigheter för elever med DLD att klara skolan!

“När tillräcklig kunskap inte finns så riskerar detta att bidra till bristande inkludering och svårigheter för elever med DLD att klara skolan!”

Studien av Chepngeno et al. (2025) är en del av projektet Likvärdig utbildning för barn med språkstörning? En studie av måluppfyllelse, erfarenheter och deltagande vid Linköpings Universitet, och jag i mitt förra inlägg sammanfattade jag andra resultat där forskarna analyserade vilka faktorer som hängde samman med stöd i skolan för elever med DLD (Sandgren et al., 2025). Missade ni inlägget kan ni läsa det här!

Lagom till skolstart vill jag idag fokusera på svenska lärares kunskapsbehov och erfarenhet av DLD utifrån Chepngeno et al. (2025). Denna artikel baseras i sin tur på data från ett examensarbete vid logopedprogrammet vid Linköpings Universitet av Chepngeno, Joyce och York (2023).

Metod

Sjutton lärare (elva med speciallärarutbildning) med 1-41 års erfarenhet, en lärarstudent och en lärarassistent deltog i studien. Deltagarna behövde ha erfarenhet av att arbeta med elever med språkstörning/DLD i mellanstadiet, högstadiet och/eller gymnaiset. Precis som i artikeln så kommer jag för enkelhetens skull kalla alla deltagare för “lärare” i resten av inlägget.

Lärarna deltog i fokusgruppsintervjuer via zoom med 3-5 deltagare i varje grupp (fem grupper totalt). Intervjuledarna följde en semistrukturerad guide som behandlade ämnena

Kunskap om språkstörning inom skolan,
Hur språkstörning yttrar sig och konsekvenser av språkstörning,
Erfarenheter av att arbeta med barn med språkstörning och
Samarbete och roller.

Intervjuerna transkriberades och analyserades kvalitativt med hjälp av innehållsanalys för att hitta gemensamma teman. Lärarnas diskussioner under hela fokusgruppsintervjun (för alla ämnen) analyserades tillsammans.

Resultat

Efter diskussion mellan alla studiens författare så kom man fram till fyra övergripande teman i innehållsanalysen, som presenteras i figuren nedan:

Tema 1: En känsla av att vara oförberedd och osäker

Många lärare uttryckte att kunskapen om DLD saknas i skolor, delvis på grund av begränsad eller ingen information under sin lärarutbildning eller för lite information i speciallärarutbildningen. De tyckte också att kunskapen om DLD var bristande också jämfört med andra funktionsnedsättningar. Lärarna beskrev att medvetenheten om att DLD finns har ökat de senaste åren, men att detta inte är tillräckligt för att ge eleverna rätt stöd.

“Ja, och jag tänker såhär väldigt många av mina kollegor på skolan känner ju till språkstörning men däremot har de inte alltid med det när de planerar lektionerna.”

— läraren “Jenny”, Chepngeno, Joyce & York (2023), s. 29

Känslan av att vara oförberedd kunde också handla om att inte ha tillräckligt med tid och resurser för att hinna förbereda sig. Vissa klasser har många elever i behov av extra stöd, och eftersom DLD kan vara en mer dold funktionsnedsättning kan det också göra att andra elevers behov blir mer synliga, och därför prioriteras mer.

Tema 2: DLD är svårt att greppa

Att DLD är en osynlig funktionsnedsättning som är svår att greppa utgör det andra temat. Lärarna beskriver att elever med DLD ofta är tysta och inte drar uppmärksamheten till sig, och att de ofta effektivt kan dölja sina svårigheter (för att läsa mer om kamouflering vid språkstörning, se detta inlägg som sammanfattar en studie av Hobson och Lee, 2023).

Några av lärarna menade att eleverna med DLD inte syns i helklass - det är SVÅRT att märka om en eller två elever av 30 inte hänger med - utan beskrev att dessa elevers svårigheter endast blir tydliga när man arbetar med dem individuellt.

Lärarna beskriver också att de ibland kan se att en elev kämpar i skolan, men att det är svårt att förstå att det handlar om DLD - andra funktionsnedsättningar som ADHD eller dyslexi är det som man tänker på först.

“Sedan tror man ju också att de finns de som man tror har ADHD till exempel, fast det visar sig att man inte alls har ADHD utan språkstörning eftersom man orkar inte, man tappar fokus och man blir okoncentrerad så man visar det på andra sätt, så jag tror att just språkstörningen har försvunnit mycket i andra saker.”

— läraren “Ingrid”, Chepngeno, Joyce & York (2023), s. 25

Hos elever med flera samtidiga funktionsnedsättningar så är det lätt att lägga fokus på den som man har mer kunskap om till exempel hos elever med både ADHD och DLD eller både dyslexi och DLD så blir ändå inte DLD i fokus, eftersom dyslexi och ADHD upplevs som lättare att förstå och lättare att stötta.

“Men även om man tänker den här simple view of reading att avkodning gånger språkförståelse ska ge förståelsen så snurrar man alltid fast vid avkodningsproblematik istället för att förstå att det kan faktiskt vara en språkstörning.”

— läraren “Kajsa”. Chepngeno, Joyce & York (2023), s. 25

Tema 3: Olika förutsättningar för att stötta elever med DLD

Lärarna lyfte att det finns stora ojämlikheter gällande förutsättningar - mellan skolor och kommuner - för att stötta elever med DLD. Vissa skolor har tillgång till skol- eller kommunlogoped - och även om dessa logopeder ofta har många skolor så finns det i alla fall någon med kunskap om DLD att fråga. Andra beskriver att regionen inte tar emot elever för utredning eller behandling (se detta inlägg för en ny kartläggning som visar att vården i Sverige för personer med DLD är ojämlik och helt otillräcklig).

Lärarna beskrev att interprofessionellt samarbete mellan lärare och logoped var viktigt för att stötta elever med DLD (<3!), men beskrev samtidigt att förutsättningarna för samarbete ofta inte fanns på plats.

“Om man har turen att ha en skollogoped i närheten så är det toppen för då kan man få till ett riktigt bra samarbete. Det händer inte så ofta, jag har varit med om det en gång, och det var ju fantastiskt bra när vi fanns under samma tak och man kunde samarbeta.”

— läraren “Hilma”, Chepngeno, Joyce & York (2023), s. 35

“Man famlar lite i mörkret fram tills man kanske får träffa en logoped. ”

— läraren “Emma”, Chepngeno, Joyce & York (2023), s. 34

Att ha en skolledning som ger förutsättningar för samarbete beskrivs som viktigt. Allt detta är teman som också har lyfts i tidigare svensk och internationell forskning - se till exempel detta inlägg: Lärare + logopeder = sant - Europeiska logopedidagen 2024.

Tema 4: Oro för elever med DLD

Lärarna beskrev en oro för elever med DLD - att de kan ha svårt att fokusera och hänga med i klassrummet, och flera beskrev också att svårigheter med social interaktion och relationer var en av de mest synliga konsekvenserna av DLD. Men lärarna uttrycker också att tidiga insatser, och rätt insatser, kan göra att elever med DLD klarar sig i skolan. Att de språkliga kraven ökar genom skolåren beskrivs dock som en utmaning:

“...Det kan också bli, även fast de får rätt verktyg och de vet att de har språkstörning och att de kan hantera det här så småningom så blir det ändå svårare ju äldre de blir för det kommer svårare ord kring dem.”

— läraren “Ingrid”, Chepngeno, Joyce & York (2023), s. 39

Ett citat som finns i den engelska artikeln men inte i den svenska uppsatsen vill jag ändå ta med eftersom det beskriver utmaningarna för elever med DLD i skolan jämfört med elever med dyslexi:

“Man säger att dyslexi är som att cykla i uppförsbacke. Språkstörning är som att cykla i uppförsbacke med motvind och ögonbindel.”

— Läraren "Ingrid", Chepngeno et al., 2025, s. 10 (min översättning)

Det som man också behöver komma ihåg är att ungefär hälften av eleverna med DLD också har dyslexi, vilket såklart gör “cykelturen” som är skolan till en ännu större utmaning!

Varför är detta intressant?

Denna intervjustudie av Chepngeno et al. (2025) speglar en verklighet som jag också känner igen från samtal och möten med föräldrar, lärare och speciallärarstudenter. Kunskapen om språkstörning/DLD behöver öka i skolans värld; språkstörning/DLD är en funktionsnedsättning som ofta är dold och kan misstas för annat; och språkstörning/DLD är en funktionsnedsättning som är svår att förstå (något jag skrev om i mitt andra inlägg på forskningsbloggen för drygt 10 år sedan: Varför är "språkstörning" svårt att förstå?)

Enligt Glasby et al. (2022) finns två kunskapsområden som är helt centrala för att inkludera elever med DLD i klassrummet: vad DLD är och ser ut, inklusive att det är en livslång funktionsnedsättning, och konsekvenser av DLD för lärande. I deras enkätstudie som inkluderade 262 australiensiska lärare (177 i åk F-6, 85 i åk 7-12) så jämförde de hur lärarna själva skattade sin kunskap om DLD med frågor som prövade deras kunskap. Resultaten visade på ett gap – lärarna trodde själva att de hade mer kunskap om språkstörning/DLD än vad de sedan visade. Få visste att DLD är en livslång funktionsnedsättning som kvarstår trots riktat stöd (det vill säga, stödet kommer behövas upp i högstadiet och gymnasiet), och många blandade ihop språkliga svårigheter med uttalssvårigheter. Många av de som svarade på enkäten trodde också att elever med DLD har utmaningar i icke-språkliga skolaktiviter, något som eventuellt visar på en osäkerhet i både vad DLD är och i vilka sammanhang som dessa elever främst behöver stöd.

“Resultaten visade att det fanns ett gap – lärarna trodde själva att de hade mer kunskap om språkstörning/DLD än vad de sedan visade. ”

Både erfarenhet och forskning visar alltså på att kunskapen behöver öka ännu mer (i båda “mina” länder Sverige och Australien) -- och nu är det hög tid att göra något åt detta! Det är inte bara kunskapen OM språkstörning/DLD som måste öka, utan också kunskapen om språk som verktyg för lärande och hur klassrum och fritids kan bli mer språkligt tillgängliga. Detta gäller i alla årskurser, men kanske lite särskilt i högstadiet och gymnasiet, eftersom språkstörning/DLD tenderar att bli mer “osynlig” över tid, men samtidigt få ännu större konsekvenser, eftersom de språkliga kraven både i och utanför skolan ständigt ökar.

“Det är inte bara kunskapen OM språkstörning/DLD som måste öka, utan också kunskapen om språk som verktyg för lärande och hur klassrum och fritids kan bli mer språkligt tillgängliga.”

Min förhoppning är såklart att projektet INCLUDE och lärarfortbildningsprogrammet LINK-D som jag är i Australien för att utveckla ska vara en av pusselbitarna som förändrar detta - både i Australien och Sverige!

Det som också behövs (och detta är helt centralt och lyftes av lärarna i Chepngeno et al. (2025) och stöds av forskning) är organisatoriska förutsättningar och tillräckliga resurser för att omsätta kunskapen till praktik! Endast kunskap räcker inte för en inkluderande skola som stöttar alla elever med språkstörning/DLD eller som är i språklig sårbarhet av andra anledningar (tack Ulrika Ivarsson som lyfte detta i en kommentar)!

“Det behövs också organisatoriska förutsättningar och tillräckliga resurser för att kunna omsätta kunskap till praktik”

En sak som ni alla kan göra för att bidra till ökad kunskap är att fortsätta läsa och sprida språkforskningsbloggen - här finns det mycket information om språkstörning/DLD och även om funktionsnedsättnignen dyslexi - och evidensbaserad kunskap om hur både logopeder och lärare kan arbeta för att utveckla språket hos dessa barn och elever och hur vuxna kan stötta dem för ökat lärande och delaktighet både i och utanför skolan!

Undrar ni var ni ska börja någonstans? Här nedan finns de taggar som alla inlägg är sorterade inom - varmt välkomna att botanisera bland tidigare inlägg!

Jag önskar er alla en riktigt härlig start på terminen - hoppas också att se några av er på föreläsningen den 12 september!

/Anna Eva

PS. Vill ni ha språkforskningsbloggens nyhetsbrev en gång i månaden där jag också skickar ut nya inlägg? Skriv upp er här nedan. Notera att om du redan prenumererar på utskick men inte har öppnat mina mail det senaste året så kommer du tas bort från e-postlistan i september, detta för att göra plats på utskickslistan.