Låt stå! Visuellt stöd: en nyckel till framgång

Välkomna tillbaka till ett nytt läsår och den femte hösten med forskningsbloggen!

Ni som är lärare har troligtvis just träffat era elever efter sommarlovet, och för oss andra har även de sena semestrarna tagit slut. Jag hoppas att ni känner er utvilade och peppade. Själv är jag mer peppad än utvilad (semester med en snart 2-åring tär på krafterna :) men det känns roligt att vara tillbaka till forskning, föreläsningar, handledning och bloggande igen!

I mitt flöde idag såg jag denna bild av skollogopeden Julia Andersson (logopedjulia.se och @logopedjulia på Instagram):

Bild av Julia Andersson - publicerad med tillåtelse (tack snälla! :).

Bild av Julia Andersson - publicerad med tillåtelse (tack snälla! :).

En mycket bra “kom ihåg-lista” vad elever med språkstörning/DLD och elever som riskerar att hamna i språklig sårbarhet av andra anledningar (t.ex. elever som inte lärt sig svenska ännu) behöver - i alla ämnen!

Centralt på Julias lapp står “VISUELLT STÖD”, och detta tänkte jag skriva lite mer om idag, eftersom visuellt stöd är en viktig nyckel till framgång för alla som har brister i språkförståelse, arbetsminne, språkinlärningsförmåga och koncentrationsförmåga - och något som hjälper ALLA elever och alla vuxna att förstå och minnas bättre!

Visuellt stöd ger tid för språklig bearbetning, ger möjlighet till egen repetition, stöttar arbetsminne, och hjälper eleverna att SE vad som menas (inte bara försöka hitta mening i en strid ström av ord)!

Olika typer av visuellt stöd

Som de flesta av er vet så pulicerades min första bok “Förstå och arbeta med språkstörning” för någon vecka sedan, vilket jag är väldigt glad och stolt över! Bokens målgrup är vuxna som möter barn med DLD som går i F-klass till och med åk 6 - men passar även de som möter äldre elever. T.ex. så försvinner inte behovet av visuellt stöd i inlärningssituationer bara för att man börjar högstadiet, eller gymnasiet. I boken är ett avsnitt om visuellt stöd självklart med när jag diskuterar hur man kan skapa ett språkligt tillgängligt klassrum!

Jag tycker är viktigt att vidga begreppet visuellt stöd så att man inte bara tänker “bildstöd” (t.ex. symboler eller fotografier). Bildstöd är EN sorts visuellt stöd, och det finns många andra sorter - och de flesta pedagoger använder redan olika typer av visuella stöd i sitt klassrum, även om man inte är igång med just bildstöd/symbolstöd. Bilder och symboler kan vara väldigt bra och väldigt stöttande för en elev med DLD om det används strukturerat, men det finns också många andra typer av visuellt stöd som kan stötta arbetsminne, förståelse och uttrycksförmåga. Nedan följer exempel på olika typer visuellt stöd i och utanför klassrummet (Hallin, 2019, s. 64-65):

Ur boken  “Förstå och arbeta med språkstörning”  (s. 64-65) © 2019 Anna Eva Hallin och Natur & Kultur, Stockholm

Ur boken “Förstå och arbeta med språkstörning” (s. 64-65) © 2019 Anna Eva Hallin och Natur & Kultur, Stockholm

Jag hoppas att den här sammanställningen kan ge er inspiration till att öka det visuella stödet för att stötta inlärning en för eleverna i era klassrum - och att ni blir sugna på att läsa hela boken såklart!


Stödtecken - en sorts visuellt stöd

I resten av mitt inlägg tänkte jag diskutera användningen av en sorts visuellt stöd: stödtecken eller TAKK (tecken som alternativ och kompletterande kommunikation). TAKK är relativt vanligt i förskolan, i språkklasser/språkskolor och i särskolan, men enligt min erfarenhet lite ovanligare i “vanliga” grundskolan.

När en pedagog använder TAKK innebär det att tecken görs för centrala ord och begrepp samtidigt som man pratar. Det gör att eleven får ett visuellt stöd till betydelsen, och gör också ofta att taltempot sänks hos den som talar och tecknar, vilket också ger mer tid till språklig bearbetning. Tecknen man använder kommer från svenskt teckenspråk, men framför allt för yngre barn kan de vara något förenklade.

TAKK kan också användas av barn och elever själva istället för, eller tillsammans med talat språk. Om en elev t.ex. har stora uttalssvårigheter, kan tecknen göra att hen ändå kan göra sig förstått.

Idag fokuserar jag på användningen av stödtecken hos en vuxen som talar med barn/elever, och specifikt om användningen av stödtecken kan stötta ordninlärning hos något äldre elever med språkstörning/DLD (9-11 år) utifrån en artikel av Berkel-van Hoof och kollegor (2019).

Vad visar tidigare forskning?

Berkel-van Hoof och kollegor (2019) börjar med att ge en översikt av tidigare forskning som visar att användning av gester eller stödtecken stöttar ordinlärning hos förskolebarn med typisk språkutveckling (t.ex. Goldin-Meadow & Alibali, 2013; Kapalková, Polisenská & Süssová, 2016). Det finns också studier som visar att stödtecken stöttar ordinlärning hos förskolebarn med DLD (t.ex. Lüke & Ritterfeld, 2014; Vogt & Kauschke, 2017). Däremot finns det färre studier som undersökt effekten av stödtecken på ordinlärning hos skolbarn med DLD, och en tidigare studie av Berkel-van Hoof et al. 2016, såg inga effekter hos en mindre grupp elever med expressiv språkstörning i åldrarna 9-11 år. Nu ville samma forskargrupp titta på en större grupp med äldre elever med DLD, och också se om faktorer som språkförståelse, grammatisk förmåga, ordåtkomstförmåga och arbetsminne påverkade den eventuella nyttan av stödtecken.

Metod

40 holländska elever med DLD och 29 elever med typisk språkutveckling i åldrarna 9-12 år ingick i studien. De fick göra ett testbatteri som prövade språklig förmåga (ordförråd och grammatisk förmåga), verbalt och visuellt arbetsminne, snabb benämning (RAN), och delad uppmärksamhet, för att se om dessa förmågor påverkade resulatet på ordinlärningsuppgiften.

Ordinlärningsuppgiften var samma som i studien av Berkel-van Hoof och kollegor (2016), den studien som alltså inte visat på någon nytta av stödtecknen i en mindre grupp elever.

Uppgiften bestod av 20 olika bilder av påhittade rymdfigurer som hade påhittade namn (nonsensord). Alla rymdfigurerna hade också ett stödtecken som relaterade till hur rymdfiguren såg ut (t.ex. hade en figur med bara en arm ett tecken där ena handens pekfinger pekar mot sidan där armen sitter). Tecknen var också påhittade men följer hur tecken i Holländskt teckenspråk är uppbyggda.

Under uppgiften fick eleven se en rymdfigur i taget och höra dess namn (Titta, en setum!”, antingen tillsammans med en videoinspelning av ett stödtecken eller utan tecken till. Efter varje ord så fick eleven repetera ordet högt, och var det ett ord med stödtecken också repetera teckenet själv. Samtidigt som hen såg bilden igen, eller bilden+tecknet. Eleven blev exponerad för varje ord fyra gånger under uppgiftens gång, och hälften av orden hade bara en bild och hälften av orden hade bild+tecken. Bilderna med och utan tecken var matchade i par vad gäller svårighetsgrad.

Uppgiften tog ca 20 minuter och gjordes tre gånger under en vecka. Innan gång 2 och gång 3 så gjordes ett test av hur många ord de lärt sig (höra ett ord och välja rätt rymdfigur, dvs ett test av ordförståelse), och eleverna fick också göra testet vid ett fjärde tillfälle.

Resultat

Det var ganska många resultat i denna studie så jag tänkte sammanfatta de som jag tyckte var intressantast i punktform:

  1. Eleverna med DLD lärde sig något färre ord än eleverna med TD i genomsnitt.

    • Detta är förväntat eftersom svårigheter med ordinlärning är typiskt för personer med språkstörning.

  2. Eleverna med DLD lärde sig signifikant fler av orden som hade teckenstöd - det gjorde inte eleverna med typisk språkutveckling.

    • Eleverna med DLD kunde i genomsnitt 6.5 av 10 ordsom presenterats MED tecken vid sluttestning, och i genomsnitt 5.5 av 10 ord som presenterats UTAN tecken vid sluttestning. Detta motsvarar en liten till medelstor effekt (Cohen’s d).

    • Eleverna med typisk språkutveckling påverkades inte heller negativt av tecken, utan i snitt lärde de sig något bättre med tecken, men effekten var för liten för att vara signifikant.

  3. Elevernas resultat på språkliga tester, arbetsminnester och delad uppmärksamhet var inte relaterade till om teckenstöd hjälpte ordinlärningen.

    • Detta tyder på att tecken kan vara effektivt för alla elever med DLD, även om deras styrkor och begränsningar skiljer sig åt.

Just denna rymdfigur användes inte i experimentet :)

Just denna rymdfigur användes inte i experimentet :)

Varför är detta intressant?

Studien av Berkel-van Hoof och kollegor (2019) visar att även äldre barn med språkstörning/DLD (9-12 år) kan ha nytta av stödtecken vid inlärning av nya ord - oavsett vilken typ av språkstörning de har eller vilka delar av språk och minne som är styrkor/begränsningar. Den visar också att tecken inte hindrar inlärningen av ord hos elever med typisk språkutveckling, men också att tecknen inte verkar stötta på samma sätt. Detta tyder i sin tur på en skillnad i hur äldre barn med och utan språkstörning lär sig ord, eftersom tidigare studier som inkluderat förskolebarn har visat en positiv effekt av tecken även hos barn utan språkliga svårigheter.

I denna studie undersökte de bara förståelsen av de nya orden, och eleverna behövde inte producera det nya ordet (dvs. att se en rymdfigur och benämna den). Forskarna poängterar att resultaten skulle kunna ha blivit annorlunda om de också inkluderat produktion, i t.ex. studien av Lüke och Ritterfeld (2014) så kunde förskolebarn producera fler ord som de fått lära in med stödtecken, men förståelsen påverkades inte.

Det man också ska komma ihåg är att detta är en väldigt kontrollerad och experimentell studie. När man använder stödtecken i vardagen, särskilt om det handlar om ord som en elev inte kan så gör man ju också MER än att bara säga det nya ordet och göra ett tecken till. Man kanske visar bilder, man ger en förklaring, man kopplar ordet till ny kunskap, man skriver ner ordet etc. (se relaterade inlägg nedan för mer om hur man kan stötta ordinlärning hos elever med språkstörning!). Men jag tycker att denna studie ändå ger stöd till att det är meningsfullt att använda stödtecken/TAKK även när man pratar med barn som är äldre än förskoleåldern. Fördelarna med tecken är dessutom fler än att det stöttar ordinlärning - precis som jag nämnde innan så gör det att talaren sänker sitt taltempo, tecknet skapar en fokusering och ökad delad uppmärksamhet, och ofta så ger tecknet i sig en ledtråd till betydelsen.

För att läsa mer om TAKK rekommenderar jag Signe Tonérs bok “Tecken - ett verktyg för ökad kommunikation”.

Lycka till med era visuella stöd i klassrummet och ha en bra start på hösten!

/Anna Eva

Referenser

Berkel-van Hoof, L., Hermans, D., Knoors, H., & Verhoeven, L. (2019). Effects of signs on word learning by children with developmental language disorder. Journal of Speech, Language, and Hearing Research, 1-15.

Berkel-van Hoof, L., Hermans, D., Knoors, H., & Verhoeven, L. (2016). Benefits of augmentative signs in word learning: Evidence from children who are deaf/hard of hearing and children with specific language impairment. Research in developmental disabilities, 59, 338-350.

Goldin-Meadow, S., & Alibali, M. W. (2013). Gesture's role in speaking, learning, and creating language. Annual review of psychology, 64, 257-283.

Hallin, A.E. (2019). Förstå och arbeta med språkstörning. Stockholm: Natur & Kultur

Kapalková, S., Polišenská, K., & Süssová, M. (2016). The role of pictures and gestures as a support mechanism for novel word learning: A training study with 2-year-old children. Child Language Teaching and Therapy, 32(1), 53-64.

Lüke, C., & Ritterfeld, U. (2014). The influence of iconic and arbitrary gestures on novel word learning in children with and without SLI. Gesture, 14(2), 204-225.

Vogt, S., & Kauschke, C. (2017). Observing iconic gestures enhances word learning in typically developing children and children with specific language impairment. Journal of child language, 44(6), 1458-1484.