Hej!
Våren rusar fram! Detta med att flytta sig själv och sin familj till Australien kräver en hel del administrativt och praktiskt extraarbete - drygt fem veckor kvar till avresa och fortfarande en hel del lösa trådar att ordna med, men det känns så roligt och spännande! (Läs mer om vad jag ska göra här: Projektet INCLUDE och lärar-logopedsamarbete).
Image by Manfred Steger from Pixabay
Jag vill också berätta att jag har två skriv- och bokprojekt tillsamamns med en av mina bästa forskarkollegor Linda Fälth. Linda och jag har hjälpt till att granska och vetenskapligt grunda Natur & Kulturs nya läslära Guldklassen och vi håller också på att skriva en lärobok vid Gleerups förlag som hoppas kommer ta grundlärarstudenten F-3 (eller läraren F-3!) i handen när det gäller tidig läsundervisning enligt strukturerad ljudmetod/phonics. Där vill vi både förklara teorin och forskningen bakom phonics och ge massa praktiknära och konkreta exempel, så att alla elever får möjligheten att knäcka läskoden tidigt. Håll utkik!
Intressanta publikationer och rapporter inom området barn och ungdomar med språk- läs- och skrivsvårigheter kommer det dock en mängd av, oavsett om jag bloggar om dem eller inte. I detta inlägg och nästa vill jag lyfta två viktiga svenska publikationer om språkstörning/DLD som kommit de senaste månaderna.
MEN: Innan jag dyker in dagens inlägg vill jag uppmuntra alla logopeder som läser att svara på en nationell enkätstudie med syfte att kartlägga hur evidensbaserad praktik (EBP) tillämpas inom svensk logopedi och leds av min forskarkollega Elias Ingebrand på Karolinska Institutet. Den tar ca 10-15 minuter och är helt anonym, sista dag är 20 juni. Superviktigt och aktuellt ämne!
Image by Manfred Steger from Pixabay
Logopediska insatser till barn och ungdomar med DLD i Sverige
Dagens inlägg fokuserar på den första versionen av rapporten Kartläggning av tillgång till logopediska insatser för barn och ungdomar med utvecklingsrelaterad språkstörning (DLD) som är framtagen på uppdrag av Nationellt programområde (NPO) barns och ungdomars hälsa och skriven av en nationell och tvärprofessionell arbetsgrupp ledd av specialistlogopeden och forskaren Nelli Kalnak (Nationell arbetsgrupp Barn och ungdomar med utvecklingsrelaterad språkstörning, 2025).
Arbetsgruppen har samlat in ett gediget underlag under 2024 bestående av bland annat antal remisser, väntetider, logopedtjänster inom olika verksamheter (regionala och kommunala), en enkätundersökning till skolsköterskor, språkscreeningar hos BVC och en sammanställning av vilka kunskapsstöd som finns för professioner och verksamheter som arbetar med barn och ungdomar med utvecklingsrelaterad språkstörning/DLD.
Jag rekommenderar verkligen att läsa hela denna välskrivna rapport - och man kan som verksamhet också lämna synpunkter på rapporten fram till den 13 juni!
Tyvärr är rapporten dyster läsning - tillgången till logopediska utredningar och insatser för barn och ungdomar med misstänkt eller konstaterad DLD är ojämlik över landet, och vad gäller insatser helt otillräcklig, framförallt när det gäller skolbarn (7-17 år).
I början av rapporten sammanfattar författarna resultaten från kartläggningen i punktform (s. 4-5) och i dagens inlägg väljer jag att skriva en egen kommentar till dessa punkter - både med sådant jag tyckte var särskilt intressant eller bra från rapporten, och mina egna tankar.
Sammanfattning av rapporten med kommentarer
Ojämlik tillgång till logopediska insatser generellt
Tillgången till logopedisk utredning och diagnos av DLD hos barn och ungdomar skiljer sig såväl inom som mellan regionerna.
Barnets ålder och bostadsort avgör tillgång till logopedisk utredning och intervention.
Kommentar: Detta är inte ett dugg förvånande, men nu finns det alltså sammanställd explicit data. Det är tydligt att det finns alldeles för få logopedtjänster per barn generellt, men det varierar väldigt mellan regionerna (s. 13 & 18) – vården är väldigt ojämlik i Sverige gällande detta! Två regioner (Jämtland/Härjedalen och Kronoberg) gjorde inga utredningar med frågeställning DLD efter 6/7 års ålder vid tidpunkten för rapporten (s. 24 - detta har dock ändrats i Kronoberg). Antalet remisser är till logoped är också klart mindre än det estimerade antalet barn och ungdomar som faktiskt har DLD – jag tror det finns en stor risk att dessa unga flyger under radarn, blir missförstådda och i värsta fall hamnar det hos en annan vårdinstans och får fel (eller i alla fall otillräcklig) diagnos.
I kartläggningen framkom också att BHV-sköterskor ibland avvaktar med att skicka remiss med DLD-frågeställning om det är långa köer till närmsta logopedmottagning eller långt till närmaste logoped, om det inte är väldigt tydliga tecken eller stor föräldraoro. Detta riskerar att leda till en ond cirkel där inte heller behovet av fler logopedtjänster syns.
Insatser för barn i skolåldern med DLD är helt otillräckliga
Få regioner erbjuder intervention för barn i skolåldern med DLD.
Kommentar: Drygt hälften av de svarande regionerna erbjuder endast intervention för barn med DLD upp till 6 år. Enligt rapporten så är det främst två anledningar – dels att man anser att intervention borde ges i skolan, och dels att logopedtjänsterna inte räcker till för att erbjuda intervention i alla åldrar. Som många av er vet är jag en stark förespråkare för logopeder i skola (som också då bör ha möjlighet att arbeta direkt med eleverna om man ska se till vad forskning har visat är effektivt!), men så länge inte logopeder är lagstadgade i elevhälsan (och det finns tillräckligt många) så kan inte regionerna ifrånsäga sig sitt ansvar.
I detta stycke så citerar författarna Socialstyrelsens jurister från en kompletterande förstudie "Kunskapsstöd för utredning och behandling av språkstörning": ”… det inte går att hitta något stöd för en begränsning av vårdgarantin relaterat till ålder i lag i regelverket. 9 kap 1 § i hälso- och sjukvårdslagen pekar däremot på den allmänna skyldigheten att erbjuda vård inom regionen, det vill säga reglerna i 8 kap 1–2 §§ gäller.”
Det går alltså inte att hitta stöd i lagen att säga att skolbarn med språkstörning inte ska få tillgång till logopediska insatser (tack till er som skickat förstudien till mig som jag inte lyckades lokalisera där på måndagskvällen <3).
Image by Manfred Steger from Pixabay
Långa väntetider till logoped vanligt
Väntetiderna till nybesök varierar kraftigt och är på flera håll mer än ett år.
Endast två regioner klarar att uppfylla vårdgarantin för såväl barn 0–6 år som barn 7–17 år med DLD-frågeställning.
Kommentar: Att få vänta mer än ett år på ett nybesök hos logoped när man är i förskoleåldern får stora negativa konsekvenser, inte bara för barnet, utan också för barnets hela nära nätverk. För förskolebarn finns det regioner med två års väntetid och för skolbarn tre års väntetid. Rapporten lyfter att långa väntetider kan leda till skolmisslyckande för elever med misstänkt DLD, och att odiagnosticerad (och obehandlad!) DLD också kan få många andra negativa följder som psykosociala svårigheter och bristande självkänsla.
Vårdstrukturer försvårar interprofessionellt samarbete
I stor utsträckning saknas logopedtjänster i verksamheter som möter barn och unga med DLD, till exempel inom BHV, BUP och i pedagogisk verksamhet. DLD-diagnosen, liksom andra svårigheter inom exempelvis tal, språk, röst, kommunikation och ätande samt specifika läs-, skriv- och matematiksvårigheter, riskerar att förbises.
Kommentar: Muntligt och skriftligt språkande är ett av människornas viktigaste verktyg genom livet - för lärande, relationsbyggande, yrkesliv och privatliv. Ätande är också en helt central, och nödvändig, del av livet. Tänk vad vår profession skulle kunna göra nytta i team inom andra verksamheter!
Logopeder i pedagogisk verksamhet har jag skrivit många gånger tidigare (t.ex. i inlägget Lärare + logopeder = sant - Europeiska logopedidagen 2024) - och jag har också själv haft förmånen att vara del av ett utredningsteam i några år, vilket var myc,et värdefullt och lärorikt, och framför allt positivt för alla de elever med språk- läs- och skrivsvårigheter tillsammans med misstänkt ADHD eller autism. När ska vårdapparaten och vårdstrukturen möjliggöra det viktiga interprofessionella samarbetet?
Stora kunskapsluckor om DLD
Det finns stora kunskapsluckor om DLD hos remittenter inom BHV och elevhälsan. Det framkommer behov av ökad kunskap om DLD hos skolsköterskor.
Kommentar: Rapporten konstaterar att varierande kunskap om språkutveckling och i synnerhet flerspråkig språkutveckling, kan göra att BHV-sköterskor remitterar vidare barn i högre/eller mindre utsträckning. Detta ÄR utmanande (se detta inlägg för svensk forskning om språkscreening av flerspråkiga barn Språkscreening på flera språk) - men det betyder att att kunskapen om både språkutveckling och DLD behöver öka.
I kartläggningen så besvarades också en enkät av 470 skolsköterskor runt om i Sverige (alla regioner utom region Gotland var representerade). Två tredjedelar av dessa menar att de inte själva har tillräcklig kunskap om DLD och dyslexi. Även om det är lärare/speciallärare/specialpedagoger som oftast "flaggar" för att en elev har språk- läs- eller skrivsvårigheter, så är det anmärkningsvärt att den viktigaste "spindeln i nätet" som remitterar till logoped i skolan (alltså skolsköterskorna), inte anser sig ha tillräcklig kunskap om de två vanligaste funktionsnedsättningarna i skolåldern. Här behövs verkligen en insats!
I enkäten framkom det också att endast 13% av de svarande skolsköterskorna upplever att barn med DLD får tillräckligt med stöd i skolan.
Mer statistik behövs!
På flera håll saknar logopedmottagningarna direkt tillgång till statistik över antal remisser utifrån specifik frågeställning inom olika logopediska tillstånd. Det saknas även nationellt register för logopediska diagnoser, förutom de som ställs av det fåtal logopeder som arbetar inom BUP, vilket påverkar likvärdighet i rapportering av DLD.
Kommentar: Det är ett stort problem att diagnoser ställda av logopeder i på logopedmottagning inte finns med i nationella remisser. Detta osynliggör två av de vanligaste funktionsnedsättningarna i barn- och ungdomstiden (DLD och dyslexi), som dessutom kan få stora negativa konsekvenser utan rätt stöd. Båda dessa funktionsnedsättningar kan också vara "osynliga" som det är - språkstörning/DLD hos barn i skolåldern hörs oftast inte på talet, och många barn och ungdomar med dyslexi kämpar i tysthet med sina avkodningssvårigheter.
“Detta osynliggör två av de vanligaste funktionsnedsättningarna i barn- och ungdomstiden (DLD och dyslexi), som dessutom kan få stora negativa konsekvenser utan rätt stöd. ”
Varför är detta intressant?
Detta är en rapport som rakt på sak och utan krusiduller belyser läget för barn och ungdomar med misstänkt eller konstaterad utvecklingsrelaterad språkstörning/DLD i Sverige. Trots att inget i rapporten är nyheter för mig, är det ändå ledsam läsning. Samhället sviker barn och unga med DLD, och det är alltför många som aldrig får möjlighet att förstå sina utmaningar och styrkor och heller inte får tillgång till rätt insatser.
Tyvärr så gäller inte detta endast Sverige. Forskare i flera olika länder har lyft okunskap om DLD tillsammans med bristande resurser som ett hinder. Några exempel är How We Fail Children With Developmental Language Disorder (McGregor, 2020), Developmental language disorder: a hidden condition (Norbury et al. 2024) och nu nyligen en artikel som visade skillnader mellan hur forskare och de som arbetar i skolan förstår DLD och dyslexi, och vilka felaktiga föreställningar som fortfarande florerar - kunskapen behöver öka (DeLuca et al., 2025)! Samtidigt behövs det också mer, och ännu mer relevant forskning (se t.ex. Editorial Perspective: Speaking up for developmental language disorder - the top 10 priorities for research: Kulkarni et al., 2022).
I rapportens diskussion så lyfter författarna också det som gjorde att jag en gång tog beslutet att fokusera på barn i skolåldern - att DLD fortfarande felaktigt förknippas med små barn, vilket gör att särskilt skolbarn, ungdomar och vuxna med DLD får helt otillräckligt stöd i samhället idag!
Jag vill avsluta med att sprida rapportens slutsatser (s. 49-50 - jag kunde inte ha skrivit dem bättre själv 🙂 - vilken fantastiskt viktig önskelista!):
Slutsatser utifrån kartläggningen visar behov av att:
Hälso- och sjukvårdens ansvar för insatser till personer med DLD tydliggörs för alla åldrar (inte enbart barn och ungdomar, utan även vuxna) gällande utredning, diagnos och intervention, samt att behov och inte ålder styr insatserna.
Riktlinjer för logopediska insatser till personer med DLD tas fram inom det nationella systemet för Kunskapsstyrning, i vilka DLD belyses ur ett livsperspektiv för att bland annat stärka upptäckt av DLD.
Samtliga diagnoser ställda av logoped registreras i det nationella patientregistret för att på nationell nivå ha tillgång till data som kan användas för forskning, klinisk utveckling och kvalitetssäkring av vården till bland annat personer med DLD.
Nationell samordning av kunskaps- och kompetenshöjande stöd och insatser om DLD i allmänhet och DLD hos flerspråkiga personer i synnerhet genomförs.
Kunskapsstyrd FoU-ledning införs inom sjukvårdsregional logopedi för att strategiskt, långsiktigt och kontinuerligt utveckla den regionala logopedin.
Väntetider till nybesök hos logoped behöver följa vårdgarantin för att en jämlik vård ska säkerställas i alla regioner. Kartläggningen visar att barn kan få vänta upp till halva sin livstid på att få en bedömning. Det är viktigt att analysera de bakomliggande orsakerna till de olika långa väntetiderna både inom och mellan regionerna.
Olika huvudmän samverkar så att personcentrerat och sammanhållet vårdförlopp för DLD skapas. I vårdförloppet bör det säkerställas hos alla huvudmän att barn och deras anhöriga ges tillgång till den logopediska kompetens som kan utreda, diagnostisera och behandla DLD.
Tänk vad långt vi skulle komma om detta skulle genomföras!(!!) Jag hoppas verkligen att denna rapport får ringar på vattnet.
Ladda gärna ner hela rapporten och läs, och/eller sprid detta inlägg för att belysa hur det ser ut med tillgången till logopediska insatser för barn och ungdomar i Sverige!
/Anna Eva
ps. i nästa inlägg kommer jag sammanfatta en ny artikel från projektet Likvärdig utbildning för barn med språkstörning? En studie av måluppfyllelse, erfarenheter och deltagande - med intressanta insikter i hur det går för svenska elever med språkstörning i skolan - och som ytterligare belyser vikten av logopediska insatser! Stay tuned 🙂
Referenser
DeLuca, T., Radville, K. M., Pfeiffer, D. L., & Hogan, T. (2025). Defining Developmental Language Disorder and Dyslexia in Schools: A Mixed-Methods Analysis. J Speech Lang Hear Res, 68(2), 618–635.
Kulkarni, A. A., Chadd, K. E., Lambert, S. B., Earl, G., Longhurst, L. M., McKean, C., Hulme, C., McGregor, K. K., Cunniff, A., Pagnamenta, E., Joffe, V., Ebbels, S. E., Bangera, S., Wallinger, J., & Norbury, C. F. (2022). Editorial Perspective: Speaking up for developmental language disorder - the top 10 priorities for research. J Child Psychol Psychiatry, 63(8), 957–960.
McGregor, K. K. (2020). How We Fail Children With Developmental Language Disorder. Lang Speech Hear Serv Sch, 51(4), 981–992.
Nationell arbetsgrupp Barn och ungdomar med utvecklingsrelaterad språkstörning. (2025).
Norbury, C., Griffiths, S., Goh, S. K. Y., Boyes, M., Hill, E., & Viding, E. (2024). Developmental language disorder: a hidden condition. Lancet Child Adolesc Health, 8(7), 473–475.