Besök i dyssepodden!

Hej alla!

Innan sommarsemestrarna blev jag intervjuad av Simon i Dyssepodden om vad som händer i hjärnan när en person med dyslexi läser, vad dyslexi beror på, och hur en dyslexiutredning går till - och i fredags släpptes den färdiga podden! Det var ett väldigt trevligt samtal och även om podd inte är mitt vanliga sätt att sprida kunskap på så kändes det kul och viktigt! Lyssna gärna!

Jag vill också passa på att sprida information om den nya och uppdaterade “Dysseappen” som man nu hittar på www.dysseappen.se och som är skapad av FDB (Föräldraföreningen för dyslektiska barn)! Toppen för både elever, föräldrar och lärare - här finns förutom dyssepodden (hittills med 31 spännande möten med olika personer som har olika kopplingar till läs- och skrivsvårigheter), små filmer med tips av elever till elever med läs- och skrivsvårigheter, en verktygslåda med tips (och filmer om) appar och möjlighet att “Dyssa” - kika in på sidan för att ta reda på vad det är!

Idag tänkte jag också bjuda på lite vidare läsning (med referenser :) relaterat till “mitt” poddavsnitt:

Vad händer i hjärnan när en person med dyslexi läser?

I podden tar jag upp att det finns forskning som visar att hjärnan hos en person med dyslexi aktiveras mer än hos en person som inte har dyslexi - och andra delar av hjärnan, t.ex. frontala delar och höger hjärnhalva. Det är faktiskt också så att andra delar aktiveras mindre i genomsnitt hos de med dyslexi, som t.ex. vänstra tempoparietala delen (den delen som sitter strax ovanför och snett under vänster öra ungefär), vilket är delarna som bearbetar språkljud, bokstäver och ordbilder.

Är ni intresserade av att läsa mer om hjärnan och dyslexi så rekommenderar jag att ladda ned den relativt nya sammanställningen “The Neurobiology of Dyslexia” (Kearns, Hancock, Hoeft, Pugh & Frost, 2018), som finns att ladda ned gratis här (bilden nedan är tagen från den artikeln).

Bild från artikeln  “The Neurobiology of Dyslexia”   (Kearns, Hancock, Hoeft, Pugh & Frost, 2018) .

Bild från artikeln “The Neurobiology of Dyslexia” (Kearns, Hancock, Hoeft, Pugh & Frost, 2018).

Logopedisk utredning av läs- och skrivsvårigheter

Om ni vill läsa mer om vad en logopedisk utredning av läs- och skrivsvårigheter innehåller (och varför) så kan ni ladda hem logopedernas kliniska riktlinjer här (Slof, 2017). Riktlinjerna firar 2-årsdag den 1:a oktober och jag är väldigt stolt över att ha varit med och skrivit dem!

Vad beror dyslexi på? Multifaktoriella modeller har (troligtvis) svaret!

Jag nämner i podden att de flesta med dyslexi har svårigheter med fonologisk bearbetningsförmåga eller språkets ljudsystem. Länge var också den fonologiska teorin den helt dominerande i dyslexiforskning. Det som mycket forskning nu har visat är att fonologiska svårigheter inte alltid leder till dyslexi, och att inte alla med dyslexi har fonologiska svårigheter… det är alltså en mer komplicerad bild än man tidigare trott. Det betyder också att man inte kan utesluta att en persons avkodningssvårigheter beror dyslexi enbart på grund av att en person klarar uppgifter inom fonologisk/fonemisk medvetenhet eller fonologisk bearbetningsförmåga (och detta är viktigt!). Brister i fonologisk bearbetningsförmåga kan alltså ses som ett tecken på dyslexi men är inte en förutsättning för diagnos - dyslexidiagnos kan ställas vi stora avkodningssvårigheter som inte har förbättrats med riktad systematisk och strukturerad avkodningsträning (Slof, 2017, s. 8).

I de nationella riktlinjerna skrev vi följande (Slof, 2017, s. 7-8):

Pennington och Bishop (2009) menar att en multifaktoriell modell bäst kan förklara förekomsten av avkodningssvårigheter. I en översikt av ett antal olika studier identifierar de följande kognitiva förmågor som centrala vid uppkomsten av avkodningssvårigheter: fonologisk medvetenhet, fonologiskt korttidsminne, snabb seriell benämning (RAN: Rapid automatized naming) och automatisering/ procedurellt lärande. I en studie av Willcutt et al. (2010) framkom att generell språklig förmåga, snabb seriell benämning och fonologisk medvetenhet förklarade upp till 80 % av variationen i avkodningsförmåga. En annan studie visade att förskolebarn med enbart fonologisk språkstörning sällan utvecklar lässvårigheter om de har en god snabb seriell benämning (Peterson et al., 2009). En god snabb seriell benämning verkar alltså vara en skyddande faktor, som minskar risken för avkodningssvårigheter i de fall andra begränsningar i fonologisk bearbetningsförmåga föreligger. Pennington och Bishop (2009) drar slutsatsen att begränsningar i fonologisk bearbetningsförmåga är en nyckelfaktor vid både dyslexi, språkstörning och fonologisk språkstörning, men vilka konsekvenser detta får beror på vilka andra skyddande eller begränsande faktorer som finns närvarande.

I förra inlägget skrev jag bl.a. om hur (och varför) avkodningsförmåga och ordförråd hänger samman. Här nedan har jag sammanfattat den multifaktoriella modellen av avkodningssvårigheter i en bild:

En multifaktoriell förklaringsmodell till avkodningssvårigheter/dyslexi (© Anna Eva Hallin, 2017)

En multifaktoriell förklaringsmodell till avkodningssvårigheter/dyslexi (© Anna Eva Hallin, 2017)

Kan man bli bättre på att läsa om man har dyslexi?

Slutligen pratade jag och Simon om hur man kan bli bättre på att läsa om man har dyslexi. För det kan man! Men… det är som att cykla i uppförsbacke. Det går framåt/uppåt, men det är tungt, tröttande och jobbigt. Det forskning visar är att det som hjälper de flesta med dyslexi (och detta gäller främst de som har en fonologisk/ljudmässig orsak till svårigheterna) är att gå tillbaka till “början” och träna på kopplingen mellan bokstav och ljud, och på att ljuda (dvs. “phonics”). Även att arbeta med språkets övriga uppbyggnad, t.ex. lära sig känna igen olika vanliga orddelar kan hjälpa både avkodning och stavning (för en svensk forskningsöversikt, läs SBU, 2014).

Det bästa är om man redan tidigt i läsundervisningen fångar upp de elever som har svårt med att “knäcka koden” och ger intensiv lästräning (se mer om detta här), men även äldre elever som har haft läs- och skrivsvårigheter en längre tid och som har konstaterad dyslexi kan göra framsteg med dessa typer av metoder. Och sedan gäller det att läsa regelbundet - man kan inte spara in fler ordbilder och göra läsningen mer automatiserad om man inte ser fler ord! Självklart ska man också lyssna till böcker och texter när fokus är på att lära sig saker, eller på att utveckla sitt språk.

Varför är detta intressant?

Dyslexi är en av de vanligaste funktionsnedsättningarna/funktionsvariationerna i skolan, och förekommer ofta tillsammans med t.ex. ADHD och språkstörning (DLD). Alla dessa tillstånd riskerar att påverka läs- och skrivförmågan var för sig, och tillsammans så kan de göra det väldigt kämpigt att läsa, skriva och lära sig.

Forskningen går framåt även inom dyslexiområdet, och även om dyslexi inte är mitt fokus här i bloggen så tycker jag det är viktigt att också lyfta detta i bloggen, t.ex. vad dyslexi är, vad dyslexi beror på, och konsekvenser i klassrummet. Det finns många missförstånd och myter kvar även kring denna funktionsnedsättning - och det är fortfarande allt för många elever som inte får rätt hjälp i rätt tid - både vad gäller träning av läsförmågan och möjligheter till kompensation t.ex. med olika tekniska verktyg som underlättar inlärning och stärker självkänsla!

Jag återkommer i oktober med nya inlägg då jag kommer lämna läsningens värld i några inlägg och återvända till språk och språkstörning (DLD). Ha en fin vecka så länge - och besök www.dysseappen.se!

För mina tidigare inlägg som specifikt berör dyslexi - se nedan!

/Anna Eva

Referenser

Kearns, D. M., Hancock, R., Hoeft, F., Pugh, K. R., & Frost, S. J. (2018). The Neurobiology of Dyslexia. Teaching Exceptional Children, 51(3), 175-188.

Pennington, B. F., & Bishop, D. V. M. (2009). Relations among speech, language, and reading disorders. Annual Review of Psychology, 60, 283-306.

Peterson, R. L., Pennington, B. F., Shriberg, L. D., & Boada, R. (2009). What influences literacy outcome in children with speech sound disorder? Journal of Speech, Language and Hearing Research, 52, 1175-1188.

SBU. (2014) Dyslexi hos barn och ungdomar - tester och insatser. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU). ISBN 978-91-85413-66-9.

Slof. (2017). Kliniska riktlinjer för logopedisk utredning av läs- och skrivsvårigheter. Stockholm: Svenska logopedförbundet.

Willcutt, E. G., Betjemann, R. S., McGrath, L. M., Chhabildas, N. A., Olson, R. K., DeFries, J. C., & Pennington, B. F. (2010). Etiology and neuropsychology of comorbidity between RD and ADHD: the case for multiple-deficit models. Cortex, 46(10), 1345-1361.