Borttappade ord

I mitt förra inlägg började jag min mini-serie om ord, med forskning om hur ett ordförråd ser ut. Idag vill jag skriva om ordmobiliseringssvårigheter: när man vet vad man vill säga, men orden är borttappade och fastnar på tungan.
 

VARFÖR KAN DET VARA SVÅRT ATT HITTA ORDEN?

Ordmobiliseringssvårigheter kan definieras som att det är svårt att producera ett ord (i tal eller skrift), trots att man förstår och kan ordet. Självklart är det omöjligt att “hitta ett ord” om man aldrig lärt in det från början, och många elever med språkstörning eller dyslexi har också ett svagt ordförråd, vilket är viktigt att komma ihåg.

Har man ordmobiliseringssvårigheter så är ord man förstår och har i sitt ordförråd svåra att “hitta", och det finns flera anledningar. Det kan vara att ordets fonologiska (ljudmässiga) representation är ofullständig, att ordets semantiska (innehållsmässiga) representation är ofullständig, och/eller att orden är organiserade på ett sätt som gör dem svåra att hitta (Messer & Dockrell, 2006).

När jag undervisar om ordmobilisering (eller förklarar för elever och föräldrar!) så brukar jag likna vårt ordförråd vid ett bibliotek, och förmågan att “hitta ett ord” blir förmågan att “hitta en bok” i det biblioteket. Anledningar att man inte hittar sin bok kan alltså vara att  

  • Boken stod inte tillsammans med andra böcker med samma tema (semantisk organisation)
  • Boken stod inte sorterade efter författare eller titel (fonologisk organisation)
  • Man har glömt bort författarnamnet och/eller kommer bara ihåg delar av titeln, och/eller har ett innehåll man inte riktigt kommer ihåg, eller så är boken bortglömd och trasig under en hylla (fonologisk/semantisk representation).
För elever med språkstörning så beror ordmobiliseringssvårigheter på en kombination av olika anledningar: ordförrådet är för grunt och dåligt organiserat, det innehåller inte tillräckligt många ord, och orden som finns är “luddiga”


Messer & Dockrell (2006) nämner också att vissa ord är svårare än andra att hitta för att de är lågfrekventa eller för att man lär sig dem senare. Hur många “grannar” ordet har påverkar också ordmobilisering: finns det många ord som låter ungefär likadant är det svårare att hitta rätt, och finns det många ord som hänger ihop betydelsemässigt så kan det också vara svårare att hitta till rätt ord (phonological neighborhood density, lexical neighborhood density).

Vissa forskare har också menat att ordmobiliseringssvårigheter beror på en generell långsamhet i bearbetning, vilket t.ex. kommer fram i snabb-benämningstester. Detta är dock svårt att designa studier som visar detta och det har diskuterats fram och tillbaka under många år.
 

Grunden till ordmobiliseringssvårigheter är alltså komplex
- som allt som har med språk att göra!

 

HUR MÄTER VI ORDMOBILISERING?

Vi kan mäta ordmobilisering på olika sätt och här är några av de vanligaste sätten:
 

Semantiskt flyt

Att säga så många ord som möjligt i till en specifik målkategori. Till exempel att säga så många djur man kan komma på under en minut. Detta anses reflektera hur de semantiska nätverken är organiserade (alltså om böckerna är bra sorterade i olika teman). 
 

Fonologiskt flyt

Att säga så många ord som möjligt som börjar med ett visst ljud under en minut. Precis som semantiskt flyt så kan detta ge ett mått på hur ordförrådet är organiserat i ljud (alltså om böckerna är bra sorterade efter författare/titel).
 

För båda dessa “flyt-test" så är det viktigt att komma ihåg att storleken och djupet på ordförrådet också påverkar resultatet!
 

Snabb benämning (RAN)

Att snabbt säga namnen på bilder (vardagsföremål, färger, siffror). Detta anses reflektera fonologisk organisation/representation eftersom man kan vara (hyfsat) säker på att orden finns där, men det gäller att hitta till rätt ord snabbt.
 

Samtal och berättande

I spontantal så kommer ofta också ordmobiliseringssvårigheter fram, men svagt flyt när man berättar något kan bero på många saker. T.ex. att man har svårt att formulera meningar (grammatiska svårigheter), eller att man pratar om något som har ett innehåll som man inte är så säker på. Man måste alltså komplettera med andra uppgifter.
 

KAN VI SÄGA VAD EN SPECIFIK ELEVS ORDMOBILISERINGSSVÅRIGHET BEROR PÅ?

Enligt Messer & Dockrell (2006) är det svårare än vad man kan tro. T.ex. så är ett vanligt fel vid bildbenämning att eleven säger ett annat ord som är innehållsmässigt relaterat (t.ex. “gaffel” istället för “kniv”). Den enkla förklaringen skulle vara att det är svag semantisk organisation/representation som orsakar felet, men det kan också vara att man inte hittar till rätt ljudmässig representation och att det är anledningen till att fel ord blir valt. Det är alltså svårt att dra direkta slutsatser av de fel vi ser, och inom samma elev är det ofta flera olika orsaker som samverkar!


VARFÖR ÄR DETTA INTRESSANT?

Ordmobiliseringssvårigheter finns hos minst 25% av våra elever med språk- läs- och skrivsvårigheter, och svårigheterna verkar kvarstå över åren: Messer och Dockrell (2013) tittade på ordmobilsering hos elever som fick språkbehandling över tid (från 7-10 års ålder) och svårigheterna kvarstod över den tiden. Ordmobiliseringssvårigheter växer alltså inte bort. Forskarna drog också slutsatsen att det framför allt var ordförrådets djup (semantisk representation) som var grunden till svårigheterna hos dessa elever snarare än bristande fonologisk förmåga i deras studie.

När jag jobbade kliniskt så träffade jag många elever med ordmobiliseringssvårigheter. Två elever minns jag särskilt. Högstadiekillen med dyslexi som svarade “jag vet inte” på precis alla frågor (inklusive hörförståelse) vilket gjorde att han fick bottenresultat på alla tester TROTS att han hade ett helt ok språk i grunden. När vi började prata om hans ordmobiliseringssvårigheter så insåg både han och hans föräldrar hur mycket detta hindrade honom i vardagen (och vad missvisande hans resultat blev, även i skolan!). Den andra eleven jag alltid tänker på hade generell språkstörning och alltså svårigheter inom väldigt många delar av språket, men det som han själv tyckte var jobbigast och hindrade honom mest var ordmobiliseringssvårigheterna, både i umgänget med kompisarna och i klassrumssituationen.

Ordmobilisering har alltså STORA konsekvenser för våra elever, på många olika plan. Eftersom ordmobiliseringssvårigheter ofta blir värre under tidspress eller stress så blir situationer där man måste hitta orden snabbt t.ex. snabba skämt eller argument, prov eller muntliga redovisningar extra svårt.

Vad kan vi då göra för att hjälpa dessa elever? Forskning har visat att arbete med med ordförråd och semantiska nätverk kan hjälpa ordmobiliseringssvårigheter till viss grad. Drill-övningar verkar inte hjälpa (jag har inte hitta support för det i forskningen) - jag kommer att sammanfatta några studier om ordmobiliseringsbehandling i mitt nästa inlägg!


Referenser

Messer, D., & Dockrell, J. E. (2006). Children's naming and word-finding difficulties: Descriptions and explanations. Journal of Speech, Language and Hearing Research, 49, 309-324.

Messer, D., & Dockrell, J. E. (2013). Children with word finding difficulties: Continuities and profiles of abilities. First Language, 33(5), 433-448.

Print Friendly and PDF