Allas hjärnor behöver variation för att lära sig språk

En av föreläsningarna jag tyckte allra bäst om på Symposium on Research in Child Language Disorders var av logopeden och forskaren Elena Plante. Hon pratade om hur vi kan använda det vi vet om hur våra hjärnor lär sig språk för att göra behandling av språkstörning mer effektiv (Plante, 2015). 
 

VAD VET VI?

Vi vet att små barn med typisk språkutveckling lär sig språk väldigt snabbt och att de också generaliserar det de har lärt sig väldigt snabbt. Men HUR gör det? Jo, forskning har visat att vår hjärna är extremt bra på att känna igen mönster, och detta gäller även språk. Det små barns hjärnor gör i språkinlärning är att den hör en lång ström av ljud

enbebishörviskaätaellerkanskeduskalekaalternativthonskasova

och ur den strömmen av ljud så fångar hjärnan upp återkommande ljudkombinationer, ord och grammatiska mönster:

enbebishörviskaätaellerkanskeduskalekaalternativthonskasova

Vad gäller grammatik i exemplet ovan är det mönstret ”ska X-a” som är återkommande.

I sin föreläsning så gick Dr. Plante igenom några grundläggande principer för statistisk inlärning, och idag vill jag sammanfatta tre centrala punkter, och sedan prata lite om vad denna kunskap får för konsekvenser för behandling av språkstörning.
 

1. Våra hjärnor söker regelbundenheter

Våra hjärnor älskar mönster och försöker hitta dem både på global nivå (till exempel grammatik eller språkmelodi över en hel mening eller berättelse) och på lokal nivå (till exempel vilka språkljud som uppträder tillsammans). Dr. Plante jämförde det med vad som händer när vi tittar på ett lapptäcke - utan att vi ens anstränger oss så ser vi mönster, och vi kan se mönster på olika nivåer: antigen i en av alla små fyrkanter eller stjärnor (lokal nivå), eller i de större mönster som de mindre enheterna bildar (global nivå).

Vi kan fokusera antingen på lokala mönster eller globala mönster...

Vi vet också att denna förmåga till att hitta och lära oss mönster inte är språkspecifik. Förutom språkets ljudsystem, ordförråd, språkmelodi och grammatik, så kan vi också lära oss visuella mönster, rörelsemönster, melodimönster och så vidare.
 

2. Våra hjärnor behöver mer variation än vi tror för att lära

Studier har visat att hjärnan behöver mycket variation för att hitta och lära sig mönster — för att lära oss något så måste det vi vill lära oss vara oföränderligt och allt annat variera.

Detta vet vi från en rad studier där personer har fått lyssna till påhittade språk. Dessa studier har visat att för att lära sig det grammatiska mönstret a - b i aXb, så måste ordet X variera  för att man ska urskilja mönstret i en ström av massa stavelser, och för att man sedan ska kunna generalisera denna ”grammatik” till nya ord. Om vi går tillbaka till exemplet ovan så skulle ”aXb” motsvara ”ska X-a”. Så för att lära sig mönstret "ska Xa” så behöver vi alltså variera verbet X. Men varför då?

Anledningen är att hjärnan lär sig bättre med mer variation är att den snabbare kan låta bli att försöka lära sig andra mönster (t.ex. aX, cX, Xb) och istället fokusera på att hitta just relationen mellan a och b. Med andra ord, om X varierar för lite, så försöker hjärnan få med X i mönstret, fast det egentligen är a och b som är det centrala. Vi vil inte att hjärnan ska tro att ”vi ska ät” eller ”äta mat” är grammatiska mönster.

Vi behöver alltså variation för att kunna generalisera grammatiken också till otränade X. I vårt exempel så vill vi alltså också kunna säga ska bolla, ska flyga, ska springa, ska dansa, ska sjunga, ska hoppa… även om vi aldrig har hört just det verbet i den kontexten förut. Det är också först då som vi kan säga att vi kan grammatiken/mönstret aXb.
 
Studier har visat att om X endast varierar lite, har barn och vuxna med typisk språkutveckling svårare att lära sig grammatiska mönster, särskilt om grammatiken som man ska lära sig är mer komplex. Gómez (2002) visade att spädbarn behöver 24 varianter av X för att visa att de har uppmärksammat mönstret aXb, och att vuxna med typisk språkutveckling kan lära sig ett enkelt mönster med 3 olika X, men att de lär sig signifikant bättre om variabiliteten ökar till 24 olika X (Torkildsen et al., 2013).

Hur är det då för personer med språkstörning? Jo, flera studier visar att barn och ungdomar med språkstörning också har förmågan att lära sig från statistiska mönster, men att de behöver MER variation Till exempel så visade Torkildsen och kollegor (2013) att unga vuxna med språkstörning inte kunde lära sig och generalisera grammatik när de bara hört 3 olika X, men däremot så lärde det sig nästan lika bra som kontrollgruppen med typisk språkutveckling när de fick 24 olika X.
 

3. VÅRA HJÄRNOR klarar bara av en viss mängd av störningar i signalen, och behöver också vARA FOKUSERADE

Talare är inte alltid helt grammatiskt korrekta, men det finns en gräns för hur mycket ”felaktig” input vi kan höra innan det blir svårt att lära oss relationen mellan a och b i aXb. Dessutom är lyssnare inte alltid koncentrerade och vi vet vad vi ser spelar roll också för tolkning av språket vi hör (testa själva genom att titta på McGurk-effekten). Detta menar Dr. Plante kan vara ytterligare en förklaring till varför barn med språkstörning har svårt att lära sig språk. Studier har visat att barn med språkstörning har svårt med delad uppmärksamhet, och många har också koncentrationssvårigheter.
 

VILKA KONSEKVENSER FÅR DETTA FÖR VÅRA SPRÅKLIGA BEHANDLINGAR?

Dr. Plante föreslår att man kan utgå från vad forskningen har visat kring mönsterinlärning och språkinlärning och modifiera språkbehandling utifrån detta för att ge mer effektiva behandlingar än vad som finns:

  • Vad barnen HÖR/språklig input är det som räknas. Traditionellt försöker man få barn i språklig behandling att prata och själva säga de grammatiska strukturerna man vill att de ska lära sig. Dr. Plante utmanar detta tänk och säger att det viktigaste är att barnen får högkvalitativ input. 
  • Denna språkliga input måste vara (till största delen) grammatisk korrekt och måste ha tillräckligt hög variabilitet. För att uttrycka det praktiskt: ska vi träna formen ”ska X-a” så ska vi låta barnen höra den konstruktionen med (minst) 24 olika verb för att det ska bli möjligt för barnet att generalisera detta grammatiska mönster också till otränade verb.
  • Studier har visat att denna variabilitet måste vara inom ett och samma tillfälle - det är inte variabilitet över tid som räknas. Det går alltså inte att ta 8 verb första tillfället, 8 nya verb andra tillfället och ytterligare 8 verb tredje tillfället. Då räknas det bara som 8 olika ”X”.
  • Det är också viktigt att försöka hålla barnens uppmärksamhet under det att de hör språket de ska lära sig och helst få dem att titta på den som pratar (lättare sagt än gjort).
     

VARFÄR ÄR DETTA INTRESSANT?

För det första är detta intressant för att Plante och kollegor har visat att dessa principer gör att behandling av språkstörning blir effektiv (2014) - jag kommer att skriva en sammanfattning av denna studie nästa vecka (ursäkta min cliff-hanger :) ).

Dessa rön betyder också att i alla fall jag måste tänka om lite vad gäller språkbehandling. Ofta tänker vi att vi inte ska överväldiga barnen med språkstörning. Att ha MYCKET VARIATION (att arbeta med till exempel 24 olika verb vid ett enda behandlingstillfälle) låter som om det borde göra det svårare att lära sig en specifik grammatisk konstruktion. Det ”känns bättre” att välja några få verb och nöta dem om och om igen om man ska lära sig presens eller några få adjektiv om man ska träna komparation.

MEN, forskningen visar att våra hjärnor inte fungerar så. Har vi för lite variation blir det svårt att generalisera. Dr. Plante menar att vi inte först ska försöka lära barnen någon och SEN få dem att generalisera kunskapen, utan att vi borde lägga upp våra språkliga behandlingar så att generaliseringen blir naturlig. För att den ska bli det behöver vi mer variation, inte mindre variation. Mer om hur man kan göra detta nästa vecka!

Det är också intressant att tänka att vi ska fokusera på input (vad vi som logopeder/ pedagoger/ föräldrar säger), snarare än output (vad barnet säger).

Slutligen så är detta ett tydligt exempel på hur ett teori om språkinlärning och språkstörning kan leda till kliniska insikter om språklig behandling - och det gillar ju jag!

Vad väcker detta för tankar? Är det någon som blir inspirerad till att testa att öka variabiliteten i språklig behandling?

Glöm inte att ni kan prenumerera på forskningsbloggen för att inte missa några inlägg!
 

Referenser

Gómez, R. L. (2002). Variability and detection of invariant structure. Psychological Science, 13, 431–436.

Torkildsen, J. V., Dailey, N. S., Aguilar, J. M., Gómez, R., & Plante, E. (2013). Exemplar variability facilitates rapid learning of an otherwise unlearnable grammar by individuals with language-based learning disability. Journal of Speech, Language, and Hearing Research, 56, 618–629.

Plante, E. (2015, June.) So simple a baby can do it: Why paying attention to infant learning can benefit language treatment. Invited talk at the Symposium on Research in Child Language Disorders, Madison, WI.

Plante, E., Ogilvie, T., Vance, R., Aguilar, J. M., Dailey, N. S., Meyers, C., . . . Burton, R. (2014). Variability in the language input to children enhances learning in a treatment context. American Journal of Speech Language Pathology, 23(4), 530-545.

Print Friendly and PDF