Välkomna till ett nytt år med forskningsbloggen!
Terminstarten på Karolinska Institutet blir alltid mer intensiv än jag planerat för, eftersom jag undervisar "min" kurs på logopedprogrammet som handlar om språk- läs- och skrivsvårigheter i skolåldern, utredning av läs- och skrivsvårigheter och intervention för läs- skriv- och språksvårigheter i skolåldern. Mitt mål var därför att få till ett inlägg innan januari var helt slut - vilket jag lyckades med sista stund :).
I november 2023 kom en svensk studie som undersökt sambandet mellan barns ordförrådsutveckling och skärmanvändning över tid, och jag har också mailat med huvudforskaren Anett Sundqvist (som är logoped i botten men är docent och biträdande professor i psykologi vid Linköpings Universitet) i december och januari eftersom jag hade lite frågor och också var nyfiken på forskargruppens framtida studier.
Användning av digitala media (telefoner, paddor/surfplattor, datorer, tv) och barns utveckling är ett ständigt aktuellt ämne, och olika organisationer har gett rekommendationer de senaste åren: WHO rekommenderar ingen skärmtid för barn under 2 år (korta videosamtal med t.ex. släktingar går dock bra) och max en timme per dag för barn 2-5 år. Sista oktober 2023 kom svenska Barnläkarföreningens rekommendationer som gick helt i linje med WHOs rekommendationer. Lite/ingen skärmtid för små barn alltså - men varför då egentligen?
I WHOs rekommendationer lyfts särskilt fysisk aktivitet och att skärm riskerar att göra barn mer stillasittande (och det är framför allt det riktlinjerna handlar om). Men det kommer också fler och fler studier som undersökt samband mellan skärmtid och olika utfallsmått, till exempel språklig förmåga eller rörelseaktivitet, där de allra flesta är tvärsnittsstudier som undersökt samband mellan skärmanvändning vid en tidpunkt och måtten vid samma tidpunkt. En begränsning med dessa studier är att det inte går att säga så mycket om orsakssamband - man kanske tittar mer på skärmar för att man inte har ett så starkt språk från början eller för att man inte kan röra sig så bra (något som var väldigt sant för mig under tiden mitt brutna knä läkte i höstas...).
I studien av Sundqvist et al. (2023) som jag vill sammanfatta idag så undersöktes skärmanvändning och ordförråd vid tre tidpunkter hos samma barn (det vill säga longitudinellt) vilket är en design som gör att man kan säga mer om orsakssamband - en mycket viktig och aktuell studie alltså!
Men vi tar det från början.
Skärm och risken för mindre tid till språklig interaktion
I sin inledning hänvisar Sundqvist och kollegor till flera studier som visar negativa samband mellan barns skärmanvändning och språkutveckling (t.ex. Madigan et al., 2020) även om de också lyfter en metaanalys som pekar mot en del potentiellt positiva samband mellan t.ex. ordinlärningsförmåga, tidiga läsförmågor och skärmanvändning (Jing et al., 2023). Forskarna betonar också att tidig språkutveckling är beroende av exponering av ett eller flera språk i interaktion med andra, t.ex. barnriktat tal, högläsning, beskriva, förklara och berätta tillsammans. De menar att det finns en risk att mycket ensam tid framför en skärm ersätter dessa viktiga interaktioner, vilket riskerar att hämma språkutvecklingen hos yngre barn, och att det är detta som avspeglas i den forskning som visat på negativa samband. Även om aktiviteten vid skärmen kan innefatta språk, så är det heller inte säkert att barnets språkutveckling främjas eftersom att innehållets matching med barnets språkliga och kognitiva nivå inte nödvändigtvis är optimal för språklig inlärning och utveckling.
Image by freepik.com
Metod
I studien av Sundqvist et al. (2023) ingick 72 barn, 37 pojkar och 35 flickor. Data samlades in vid tre tillfällen - när barnen var 10 månader, 2 år och 5 år gamla. Barnen hade rapporterad typisk utveckling vid första mättillfället, och en majoritet av barnens familjer hade en relativt hög utbildningsnivå / socioekonomisk status.
Vid 10 månaders ålder fyllde barnens föräldrar i SECDI (Berglund & Eriksson, 2000), där föräldrarna rapporterade vilka ord deras barn förstår. Vid 2 års ålder fyllde de i SECDI igen, men då vilka ord barnen hade i sitt aktiva ordförråd (vilka ord barnet säger själv). Vid 5 års ålder undersöktes barnets ordförråd med testet PPVT - ett test som prövar ordförståelse där barnet får höra ett ord och peka på en bild av fyra alternativ.
Vid alla tre mättillfällen så fyllde föräldrarna i ett online frågeformulär (Media Assessment Questionnaire: Barr et al. 2020) där de fick frågor om hur mycket barnen använde TV/telefon/padda en typisk dag från inget, 1-30 min, 30-60 min, 1-2 timmar, 2-3 timmar och 3-4 timmar. Detta översattes sedan till en uppskattning om skärmanvändning per dag. Vid fem års ålder uppdaterades formuläret för att ta hänsyn till att skärmtiden kan vara olika på vardagar och på helg, och detta formulär kunde också fånga upp eventuella skillnader mellan att titta på videos och spela spel.
Det är värt att notera att i denna studie så räknades INTE mer interaktiva sätt att använda skärm på med i den total skärmtiden som användes i analyserna, t.ex. vidoesamtal eller e-böcker som läses tillsammans med vuxen. Sundqvist et al. (2023) betonar dock att detta var en mindre del av total skärmanvändning (vid 2 års ålder var det 87% som aldrig använde e-böcker och 50% som aldrig videosamtalade).
Forskarna använde sedan en särskild analys (en typ av structural equation modelling) för att undersöka både hur sambanden mellan måtten såg ut över tid, men också vid de olika tidpunkterna.
Resultat
Alla barn fick resultat på uppskattningen/tester av ordförråd inom normalområdet (från runt medel till över medel) vid alla tre mätpunkter (personlig kommunikation med A Sundqvist). Skärmtid ökade från ett medelvärde av runt 30 minuter per dag vid 10 månader (SD=39 min) till runt 80 minuter per dag vid 2 års ålder (SD=54 min) och 116 minuter per dag vid fem års ålder (SD=61 min). De stora standardavvikelserna visar dock att skärmtiden varierade ganska mycket inom deltagargruppen.
Signifikanta positiva samband hittades mellan skärmtid vid alla tidpunkter (dvs. de som tittade på mycket/lite skärm vid 10 månader gjorde också detta vid 2 år och 5 år) och för ordförråd vid två och fem år. Dessutom hittades också signifikanta negativa samband mellan ordförråd vid fem års ålder och skärmtid vid alla mätpunkter - det vill säga, mer skärmtid vid 10 mån, 2 år och 5 år hade ett samband med lägre ordförråd vid 5 års ålder.
I de ytterligare analyserna som undersökte sambanden på ett djupare sätt så fann forskarna att mer skärmtid vid två års ålder hade ett samband med svagare ordförråd vid 5 års ålder (utöver den effekt som finns av ordförrådets storlek vid tidigare åldrar). Viktigt att notera dock är att samtliga femåringar hade resultat inom det breda normalområdet på ordförråd - utifrån resultaten i denna studie kan man alltså inte säga att mer skärmtid vid två års ålder orsakade en språkförsening vid fem års ålder, även om man ser ett negativt samband. Forskarna fann också att ett svagare ordförråd vid två års ålder inte hade ett samband med mer skärmanvändning vid 5 års ålder vilket är viktigt för analysen - det var alltså inte så att barn med ett svagare ordförråd därför använde mer skärm.
Nedan har jag översatt figur 1 från Sundqvist et al. (2023) för att endast belysa de signifikanta sambanden (blå linjer). Eftersom resultaten standardiserades före de inkluderades i modellen så kan styrkorna på sambanden också tolkas som effektstorlekar - samtliga signifikanta samband visar alltså på måttliga effektstorlekar.
Översättning och omarbetning av Figur 1 (Sundqvist et al. 2023, p. 4) där endast signifikanta resultat visas (blå pilar).
Varför är detta intressant?
Innan vi diskuterar resultaten vill jag påminna om att stickprovet i studien inte kan ses som representativt för hela befolkningen (eftersom det främst ingick välutbildade föräldrar med förhållandevis god socioekonomisk status) och att skärmtiden överlag som föräldrarna rapporterade inte var särskilt hög - dvs. inte de 3-4 timmar per dag som andra studier har visat kan ha en mer tydlig negativ effekt på språkutveckling (A Sundqvist, personlig kommunikation). Vid 10 månaders ålder var det endast 30% av barnen i studien som använde skärmar överhuvudtaget, medan nästan alla tvååringar använde skärm i någon utsträckning varje dag vid två års ålder. Vid fem års ålder använde dock barnen i snitt skärm två timmar per dag. Eftersom skärmtiden vid 10 månaders ålder också hade ett samband med skärmtiden vid två års ålder så visar detta på användarmönster i familjerna som är stabilt över tid.
Att det däremot fanns ett signifikant negativt samband mellan skärmtid vid två år och ordförråd vid både två års ålder och fem års ålder är klart intressant. Att ordförråd mättes på olika sätt vid mätpunkterna, och även att det amerikanska testet PPVT (som saknar svenska normer) används gör att det är något svårare att tolka resultaten, men sambandet finns där, och pekar mot att barn med mer skärmanvändning generellt under småbarnsåren har ett något mindre ordförråd än barn med mindre skärmanvändning.
En fråga som denna studie och hur resultaten är presenterade inte svarar på och som jag är nyfiken på är om den skillnad i ordförråd som finns mellan de som använder mer skärm och de som använder lite skärm är kliniskt/praktiskt relevant. Dvs. den skillnad i poäng som eventuellt (eller delvis) är orsakad av skärmanvändning - spelar det någon faktisk roll i vardagen? För att svara på det behövs andra utfallsmått, och också en bredare grupp studiedeltagare - både vad gäller skärmtid (så att hela spektrat från 3-4 timmar per dag till inget/mycket lite) och en bredd i utbildningsbakgrund och socioekonomisk status. Det vore också viktigt att inkludera familjer där det finns känd ärftlighet för till exempel språkstörning/DLD och dyslexi (dvs. där risken är högre att barnen också har en utvecklingsrelaterad funktionsnedsättning), och barn som har ett större spann i sitt ordförråd från början. Detta är också något som Sundqvist et al. (2023) också själva listar som framtida möjliga studier i sin artikel.
Sundqvist et al. (2023) beskriver också hur de vill undersöka själva innehållet i skärmarna och kontexten där skärmanvändning sker påverkar utfall - det vill säga kan bra / bättre innehåll och interaktion framför skärmarna motverka eventuella negativa effekter? Det verkar ju en väldigt vettig fråga att ställa sig i denna skärm-pärm debatt som pågår nu. Det är ju inte SKÄRMEN i sig som är dålig, utan vad man gör med den, och självklart också vad för andra saker man går miste om. Exponeringens betydelse för språkutveckling lyftes just i en stor internationell studie som också inkluderar svenska data (Bergelsson et al., 2023) - denna står på min lista av artiklar att sammanfatta och diskutera framöver!
“Det är ju inte SKÄRMEN i sig som är dålig, utan vad man gör med den, och självklart också vad för andra saker man går miste om.”
Jag skulle också vilja se studier som undersöker sambandet med fler språkliga mått än just ordförråd. Ordförråd och ordförrådstester används ofta som en "proxy" (eller ett indirekt mått) på hela den språkliga förmågan - men vi vet ju att språkförmågan är sammansatt och komplex, och att det är fullt möjligt att ha ett mindre ordförråd på grund av liten läserfarenhet eller mindre erfarenhet av språk men en god grammatisk förmåga till exempel. Jag är därför nyfiken på studier som också tar med andra mått på språk - och som tur är så finns mer data från forskargruppen med Anett Sundqvist i spetsen, så vi får hålla utkik efter fler publikationer (A Sundqvist, personlig kommunikation).
Min slutsats är att studien av Sundqvist et al. (2023) nog ändå väckte mer frågor än vad den svarade på, men att den är ett viktigt första steg i att förstå mer hur skärmanvändning/skärmtid kan riskera att påverka språkutveckling i negativ riktning. Att undersöka det faktiska sambandet mellan skärmanvändning och språklig exponering (går det till exempel att "kompensera" för eventuella negativa effekter av skärmtid genom att prata mer vid middagsbordet eller läsa fler böcker tillsammans?), att undersöka både innehållet och kontexten av skärmanvändning, och i större och bredare grupper av barn blir väldigt viktiga nästa steg.
Att se till att barnen rör på sig och att försöka sätta ord på det mesta i vardagen, läsa högt med barnen, och ge återkoppling på barnens kommunikativa initiativ och se till att vi samtalar, berättar, beskriver och funderar tillsammans, är nog det viktigaste vi kan göra för både hälsa och språkutveckling. Och då bör vi vuxna nog snarast tänka på och vara restriktiva med vår egen skärmanvändning (när vi är tillsammans med våra barn) än att vara överdrivet oroliga för våra barns skärmanvändning.
Ha en bra start på februari!
/Anna Eva
Referenser
Barr, R., Kirkorian, H., Radesky, J., Coyne, S., Nichols, D., Blanchfield, O., ... & Fitzpatrick, C. (2020). Beyond screen time: a synergistic approach to a more comprehensive assessment of family media exposure during early childhood. Frontiers in Psychology, 11, 1283.
Bergelson, E., Soderstrom, M., Schwarz, I. C., Rowland, C. F., Ramírez-Esparza, N., R. Hamrick, L., ... & Cristia, A. (2023). Everyday language input and production in 1,001 children from six continents. Proceedings of the National Academy of Sciences, 120(52), e2300671120.
Berglund, E., Eriksson, M. (2000). Reliability and content validity of a new instrument for assessment of communicative skills and language abilities in young Swedish Children. Logopedics Phoniatrics Vocology, 25(4), 176-185.
Jing, M., Ye, T., Kirkorian, H. L., & Mares, M. L. (2023). Screen media exposure and young children's vocabulary learning and development: A meta‐analysis. Child Development.
Madigan, S., McArthur, B. A., Anhorn, C., Eirich, R., & Christakis, D. A. (2020). Associations between screen use and child language skills: a systematic review and meta-analysis. JAMA pediatrics, 174(7), 665-675.
Sundqvist, A., Barr, R., Heimann, M., Birberg‐Thornberg, U., & Koch, F. S. (2023). A longitudinal study of the relationship between children's exposure to screen media and vocabulary development. Acta Paediatrica.