Vad vi vet om språkstörning

Efter att ha bloggat i drygt ett år om språkforskning, språkstörning och läs- och skrivsvårigheter hos skolbarn så vill jag nu i några kommande inlägg gå tillbaka till grunden och bland annat ställa frågorna

Vad vet vi om språkstörning? Vad ÄR språkstörning?
 

NÅGRA DEFINITIONER

Kortfattat kan man säga att språkstörning är när ett barn har svårt att lära sig sitt modersmål jämfört med andra barn, trots att barnet inte har några tydliga externa orsaker till detta (som t.ex. oupptäckt hörselnedsättning eller förvärvad hjärnskada).

När man har språkstörning har svårt att förstå och uttrycka sig med hjälp av sitt modersmål. För skolbarn och vuxna innebär det att man inte bara har svårt att läsa och skriva (som vid dyslexi), utan även när man lyssnar och pratar. Språkstörning kan också göra att det blir svårt att använda språket på "rätt" sätt. Ofta är det också svårt att lära sig och komma ihåg nya ord. Man kan beskriva det som som att man hela tiden måste uttrycka sig med och förstå ett språk som man inte riktig kan, fast hela tiden. Hur språkstörningen tar sig uttryck varierar dock från person till person.

Om man endast har svårigheter med språkets ljudsystem (uttalssvårigheter) så kallas det för fonologisk språkstörning. Det är en mildare form av språkstörning. När jag pratar om “språkstörning” här på forskningsbloggen så menar jag vanligtvis de som har djupare språkliga svårigheter. Detta kan ibland kallas för måttlig, grav eller generell språkstörning beroende på hur stora svårigheterna är. Dessa personer har t.ex. svårt med grammatik, ordförråd, språkanvändning, muntligt/skriftligt uttryck, samt hör- och läsförståelse. Skolbarn som har kvar sin språkstörningsdiagnos har oftast svårt med fler områden i språket.

Om de största svårigheterna ligger i muntlig (och skriftlig) uttrycksförmåga så kan diagnosen ibland vara expressiv språkstörning. För äldre barn och ungdomar är det dock mycket ovanligt att svårigheterna “bara” är expressiva -  elever som har svårt att t.ex. formulera meningar har oftast också svårt med språkförståelse på någon nivå (Leonard, 2009).

Jag hoppas att alla vid det här laget har läst SPSMs nya gratis skrift “Arbeta med språkstörning i förskola och skola” - där finns också en väldigt bra och mer utförlig förklaring av språkstörning!
 

Vem som har språkstörning är inte svart eller vitt utan en bedömning

Detta tycker jag är viktigt att komma ihåg: Att en diagnos ställs eller inte beror på VAR vi sätter vår gräns för hur stora de språkliga svårigheterna måste vara. Säger vi att man ska vara bland de 10% som får lägst på ett språkligt test, så skulle 10% av befolkningen få en språkstörningsdiagnos om alla gjorde det testet.
 

ORSAKER TILL SPRÅKSTÖRNING

Tidigt i forskningsbloggen så skrev jag om “Varför är ‘språkstörning' svårt att förstå?”. Där diskuterade jag att det kan ha att göra med att SPRÅK är ett svårt koncept att förstå.

Men språkstörning är också svårt att förstå för att det är så komplext, och säkert också för att det ännu inte finns EN vetenskaplig förklaring till varför språkstörning uppstår – det finns flera. Det finns etablerade teorier som menar att språkstörning beror på (Leonard, 2014):

  • Oförmåga att tillägna sig vissa lingvistiska eller grammatiska regler (en språkmodul fattas)
  • Generell långsam eller ineffektiv bearbetningsförmåga som särskilt drabbar språket
  • Specifika svårigheter att bearbeta auditiva (hörsel) intryck tillräckligt snabbt
  • Specifika svårigheter med språkligt arbetsminne (denna teori har kritiserats eftersom språkligt arbetsminne och språklig förmåga inte verkar gå att separera helt och att man kan ha arbetsminnessvårigheter utan att ha språkstörning)
  • En svårighet med att tillägna sig ett tidigt ordförråd som sedan leder till svårigheter med grammatik
  • Svårigheter med procedurellt minne (implicit inlärning)
  • Svårigheter att känna igen återkommande “statistiska" mönster i språk

Ännu har ingen av teorierna lyckats förklara språkstörning helt och hållet, i alla världens språk. Det verkar inte längre troligt att språkstörning beror på att en språkmodul i hjärnan fattas eller att det bara beror på brister i arbetsminne. Själv tror jag att de nyare teorierna som utgår från att de med språkstörning har en svårighet i implicit och/eller statistisk inlärning är lovande, men mer forskning behövs.

Vi vet också att språkstörning är ärftligt/genetiskt betingat (Pennington & Bishop, 2009) och att språkstörning och/eller dyslexi och/eller ADHD ofta förekommer tillsammans (Pennington & Bishop, 2009; Martinussen, 2015).

Det troliga är att vi inte kommer hitta vår ENDA förklaring, utan att det är många faktorer och förklaringar som samverkar. Kanske kommer det heller inte vara samma förklaring för alla som har språkstörning.
 


VET VI VAD VI PRATAR OM NÄR VI PRATAR OM SPRÅKSTÖRNING?

Jag har tidigare skrivit om dyslexi och att vi kanske inte riktigt vet vad vi pratar om när vi pratar om när vi pratar om diagnosen dyslexi. Begreppet och diagnosen, språkstörning, har liknande problem, särskilt på engelska.

The ESRC International Centre for Language and Communicative Development (LuCiD) diskuterade detta i en bloggpost. LuCiD är ett femårigt projekt som involverar språkforskare runt hela världen där målet är att utveckla och förändra vår förståelse om språklinlärning hos barn.

På engelska så används bland annat följande begrepp för språkstörning hos barn, ungdomar och vuxna

  • specific language impairment
  • primary language impairment
  • speech or language impairment
  • language impairment
  • developmental language disorder
  • language disorder
  • language learning disorder
  • language learning disability
  • language learning impairment
  • primary language delay

En genomgång av forskningslitteraturen visade att 168(!) olika termer för språkstörning används. I Google Scholar används 130 av dem åtminstone en gång, och 33 stycken används mer än 600 gånger vardera. Sun och Wallach (2014) beskrev hur alla dessa begrepp kan leda till problem i skolan i USA - föräldrar och elever kan tro att nya diagnoser tillkommit, när det i själva verket bara är begreppen och de språkliga kraven som förändrats över tid.

Hur är det då på svenska? Jag har hört språkstörning, språkförsening, språksvårigheter, språkliga inlärningssvårigheter, primära språksvårigheter, språknedsättning, språklig inlärningssvikt . Har ni hört fler? (Vi har i alla fall inte samma stora begreppsförvirring som engelskan :) .
 

VARFÖR ÄR DETTA INTRESSANT?

Vad vet vi om språkstörning? Vi vet både ganska mycket, och alldeles för lite. Det finns ännu inte en teori som helt förklarar varför språkstörning uppstår hos 5-7% av befolkningen, även om många av teorierna är lovande och ger oss värdefull information, inte minst om hur vi kan tänka kring behandling.

Det finns nu mycket forskning och information, men den kan vara svår att hitta eftersom det finns så många olika begrepp  som används för begreppet språkstörning, särskilt på engelska. När vi använder flera olika begrepp för samma sak så kan det också vara svårare att veta vad vi pratar om – och det är ett problem när man vill öka kunskapen om språkstörning!

Vad har ni för funderingar kring begreppet och diagnosen språkstörning? Har ni hört annan terminologi användas? Kommentera gärna!

 

Uppdatering: efter kommentarer från läsare har jag lagt till language learning impairment till engelska begreppslistan, och språklig inlärningssvikt och språknedsättning till svenska begreppslistan.

 

Referenser

Leonard, L. B. (2009). Is expressive language disorder an accurate diagnostic category? American Journal of Speech-Language Pathology, 18, 115-123.

Leonard, L. B. (2014). Children with specific language impairment. Cambridge, Mass: MIT press.

Martinussen, R. (2015) The Overlap of ADHD, Reading Disorders, and Language Impairment. Perspectives on Language and Literacy, 41(1), 9-14

Pennington, B. F., & Bishop, D. V. (2009). Relations among speech, language, and reading disorders. Annu Rev Psychol, 60, 283-306.

Sun, L., & Wallach, G. P. (2014). Language disorders are learning disabilities. Topics in Language Disorders, 34(1), 25-38.