Språkstörning i en digital värld

I fredags var det den internationella läs- och skrivkunnighetsdagen (International literacy day) som hade undertiteln "literacy in a digital world". Digital litteracitet definieras av Wikipedia som "att med hjälp av kompetenser och färdigheter samt skicklighet att kunna använda sig av nutida kommunikationsformer, producera ett språk via de resurser som finns tillgängliga via exempelvis Internet eller lärplattan."  Vidare beskrivs digital litteracitet som att det är en kombination av praktiska tekniska färdigheter (att kunna hantera mobilen, lärplattan, datorn) och förmågan att hitta/analysera/värdera information och integrera den i olika digitala former. Här ingår också att kunna kommunicera effektivt på till exempel sociala nätverk, via epost, twitter eller chatforum.

Att digital "ny" media har utvecklats så mycket och snabbt gör att digital litteracitet har blivit något som är ett viktigt komplement till traditionell litteracitet (läs- och skrivkunnighet relaterat till böcker, papper och penna), och att digital litteracitet är något som vi alla behöver för att klara oss i dagens samhälle.
 

Digital litteracitet och språkstörning

Språkforskarna Kevin Durkin och Gina Conti-Ramsden skrev en artikel 2014 om forskning kring "ny media" och barn och ungdomar med språkstörning. Idag vill jag sammanställa lite av deras slutsatser som utgår från en bred forsknignsbas, i ett första inlägg om digital litteracitet och språkstörning.
 

Forskarna rekommenderar "konstruktiv användning" av ny media

Durkin och Conti-Ramsden (2014) menar att det finns fyra olika breda strategier kring användning av ny media som föräldrar använder: totalt förbud ("du får inte"), att tillåta allt ("låt dem hålla på"), begränsad användning ("bara när jag säger så"), och konstruktiv användning ("Ja, Vi kan väl göra det tillsammans"). Efter en genomgång av psykologisk och pedagogisk forskning så rekommenderar de det sista förhållningssättet konstruktiv användning vilket alltså betyder att de vuxna kring barnen stöttar dem i att välja och använda appar, datorspel, digitala verktyg, hemsidor etc. efter behov och utvecklingsnivå.

Behoven kan absolut vara att få underhållning och nöje, men kan också vara ett tillfälle att främja kommunikation, informationsbearbetning, social interaktion och språklig övning. Sedan går forskarna igenom möjliga fördelar med att låta barn med språkstörning använda digitala medier både tillsammans med vuxna och själva, men på ett konstruktivt, medvetet sätt, och också vilken typ av stöttning barn och ungdomar med språkstörning kan tänkas behöva i den digitala världen.
 

  Affisch för International Literacy Day

Affisch för International Literacy Day


Elektroniska/interaktiva böcker kan ge ökad samhandling och interaktion

Social interaktion är själva grunden i kommunikation och en mycket viktig del i språkutveckling. Att läsa böcker tillsammans (och prata om och diskutera innehåll, ord och händelser) är något som många studier visar främjar språklig utveckling, också hos barn med språkstörning. Sjävklart kan vi uppnå motsvarande effekter genom att diskutera digitala böcker, videoklipp eller annan rörlig media/appar tillsammans! För vissa barn och elever kan detta också vara ett mer attraktivt och intressant alternativ än böcker.

Det finns viss evidens för att läsa digitala böcker kan leda till fler kommunikativa initiativ från förskolebarn (Korat & Or, 2010) och att förskolebarn är intresserade och engagerade en längre tid när de läser interaktiva e-böcker med en vuxen jämfört med traditionella böcker (Moody et al. 2010). En studie har dock visat att bakgrundsljud  och andra ljudeffekter i e-böcker kan hindra eventuella inlärningseffekter hos barn med grav språkstörning (Smeets et al. 2014), så mer forskning behövs!
 

Dataspel: en utmanande och rolig aktivitet som kan utveckla många förmågor och vara en social aktivitet (i bästa fall)

Dataspel har generellt dåligt rykte i dagens samhälle. De beskrivs ofta som repetitiva, våldsamma och antisociala. Men denna bild av datorspel bortser från den utveckling och bredd som finns - dataspel spelas av personer i alla åldersgrupper oavsett kön, och det finns väldigt många typer av dataspel som utvecklar t.ex. strategiskt tänkande och ger utmaningar på andra sätt. De är dessutom ofta något som barn gillar. Barn med språkstörning i synnerhet kan vara i behov av att göra aktiviteter som de gillar, eftersom de har en större risk att uppleva sociala och emotionella svårigheter som en följd av sin språkstörning.

Det finns en växande forskningsbas som visar att dataspelande kan vara associerat med förbättrad kognitiv perceptuell förmåga och t.ex. reaktionshastighet, dock inkluderar denna forskning främst ungdomar och unga vuxna utan funktionshinder. Det saknas ännu evidens för att detta också stämmer för barn och ungdomar med språkstörning, men Durkin och Conti-Ramsden (2014) redogör för forskning som visar att motivation och utmaningar är en viktig faktor i all inlärning, så det finns anledning att tro att positiva effekter av dataspel kan finnas även för ungdomar med språkstörning. De betonar också att oavsett om vi kan visa att dataspelande har goda effekter, så verkar det inte som om dataspelande i sig är skadligt för språkutveckling (varken hos barn med eller utan språkstörning) utifrån den evidens som finns, även om de betonar att mer forskning behövs även här.

Dataspelande kan också vara en väg till samhandling (dvs. att man spelar spel tillsammans). Barn och ungdomar har alltid pratat med varandra, men nu i större utsträckning än tidigare kan detta ske online i olika forum. Även om man spelar dataspel själv så diskuteras ofta spelanet med andra som delar samma intresse. För barn med pragmatiska svårigheter (t.ex. autismspektrumstörning) har forskning visat att sammanhang där gemensamma intressen diskuteras som t.ex. dataspelande främjar samspel med jämnåriga (Koegel et al. 2013).

Med detta vill varken jag eller forskarna säga att obegränsat dataspelande är bra för något barn, men ändå lyfta att det kan finnas vissa positiva effekter av att spela dataspel. Viktigt är dock att komma ihåg att barn kan behöva stöd att hitta lämpliga spel, och då behöver de vuxna omkring barnen också engagera sig och intressera sig för spelen. Detta gäller inte minst barn i språklig sårbarhet.
 

Att kommunicera online kan vara lättare för elever med språkstörning - men också en utmaning

För vissa syften så kan kommunikation via digitala medier vara lättare för barn och ungdomar med språkstörning än kommunikation öga mot öga. Att språklig bearbetning (förståelse och uttrycksförmåga) tar längre tid kan vara mer accepterat i t.ex. kommunikation via appar eller sms (Durkin et al., 2010). Annan forskning visar dock att ungdomar med språkstörning använder e-post, andra meddelandeappar och sms signifikant mindre än jämnåriga utan språkstörning (Durkin et al. 2009; Durkin et al. 2011). Ungdomar med språkstörning kan alltså behöva stöd i att använda dessa vanligt förekommande och social accepterade sätt att kommunicera på också - de behöver stöttning i sin digitala litteracitet!
 

Digitala verktyg i skolan: mycket stöd behövs

Forskning har visat att elever med språkstörning i mindre utsträckning än andra användar datorer eller andra digitala verktyg för skolarbete och inlärning (Durkin et al. 2009). En annan studie såg att hos elever med språkstörning så fanns det ett positivt samband mellan användning av datorer i utbildningssyfte och betyg/positiva framsteg i utbildning (Durkin & Conti-Ramsden, 2012).

Elever i språklig sårbarhet behöver dock stöd i att använda digitala resurser - det räcker inte att verktyg, digital media och appar är tillgängliga. Tvärt om - de elever som har störst behov kan vara dem som använder dessa resurser minst (van Dijken et al., 2011), och språklig förmåga hos elever med språkstörning också korrelerade med "datorrädsla": elever med sämre språkliga färdigheter var mer datorrädda än de med bättre språkliga färdigheter (Conti-Ramsden et al. 2010).

Detta visar vikten av att lärare och andra vuxna behöver stötta eleverna i användning av datorer, lärplattor och interaktiva appar och läromedel: där elever med typisk språkutveckling kan lära sig genom "trial-and-error" behöver elever med språkstörning mer guidning.

Detta visar vikten av att lärare och andra vuxna behöver stötta eleverna i användning av datorer, lärplattor och interaktiva appar och läromedel: där elever med typisk språkutveckling kan lära sig genom “trial-and-error” behöver elever med språkstörning mer guidning.


Varför är detta intressant?

Durkin och Conti-Ramsden (2014) betonar att det fortfarande finns rätt lite forskning om språkstörning och användning av ny media. Men de betonar också att det finns få saker i den digitala världen som inte innebär kommunikation och språk på något sätt. 

Digital litteracitet har gett möjligheter att kommunicera och lära sig om världen på många nya sätt, och många av dessa sätt kan också vara ett stöd för individer med språkstörning. Men det är också viktigt att komma ihåg att kommunikationen via datorn/telefonen/lärplattan och användandet av dessa verktyg också är något som personer med språkstörning kan behöva stöd i - språkstörning riskerar att påverka all typ av kommunikation!

Durkin och Conti-Ramsden (2014) betonar också att synen på "ny" digital media inte kan vara svart eller vit. Det finns både potentiella mycket goda effekter, och även potentiella negativa effekter. Men digital media är väldigt viktigt för många unga människor (med eller utan språkstörning) och har potientialen att motivera till att lära sig nya färdigheter; och kan också vara en väg till gemensamma intressen med vänner, och ett intresse som också kan delas med föräldrar.

Det är inte realistiskt att tänka att användning av datorer, telefoner, appar och annan teknik kommer att försvinna, och inte heller att ett förbud från föräldrahåll är vägen att gå för barn i språklig sårbarhet. Däremot så behöver barn och ungdomar med språklig sårbarhet troligtvis ännu mer guidning än sina jämnåriga: det finns en större risk att dessa barn inte lär sig att använda ny teknik på det mest konstruktiva sättet och att de halkar efter även i sin digitala litteracitet.
 

Referenser

Conti-Ramsden, G., Durkin, K., & Simkin, Z. (2010). Language and social factors in the use of cell phone technology by adolescents with and without specific language impairment (SLI). Journal of Speech, Language, and Hearing Research53(1), 196-208.

Conti-Ramsden, G., Durkin, K., & Walker, A. J. (2010). Computer anxiety: A comparison of adolescents with and without a history of specific language impairment (SLI). Computers & Education54(1), 136-145.

Durkin K, Boyle J, Hunter S, et al. (2013) Video games for children and adolescents with special educational needs. Zeitschrift für Psychologie, 221,  79–89.

Durkin, K., & Conti-Ramsden, G. (2014). Turn off or tune in? What advice can SLTs, educational psychologists and teachers provide about uses of new media and children with language impairments?Child Language Teaching and Therapy30(2), 187-205.

Durkin, K., Conti‐Ramsden, G., Walker, A., & Simkin, Z. (2009). Educational and interpersonal uses of home computers by adolescents with and without specific language impairment. British Journal of Developmental Psychology27(1), 197-217.

Durkin, K., Conti-Ramsden, G., & Walker, A. J. (2010). Computer-mediated communication in adolescents with and without a history of specific language impairment (SLI). Computers in Human Behavior26(2), 176-185.

Durkin, K., Conti‐Ramsden, G., & Walker, A. J. (2011). Txt lang: Texting, textism use and literacy abilities in adolescents with and without specific language impairmentJournal of Computer Assisted Learning27(1), 49-57.

Koegel, R., Kim, S., Koegel, L., & Schwartzman, B. (2013). Improving socialization for high school students with ASD by using their preferred interests. Journal of autism and developmental disorders43(9), 2121-2134.

Korat, O., & Or, T. (2010). How new technology influences parent—child interaction: The case of e-book reading. First Language30(2), 139-154.

Moody, A. K., Justice, L. M., & Cabell, S. Q. (2010). Electronic versus traditional storybooks: Relative influence on preschool children’s engagement and communication. Journal of Early Childhood Literacy10(3), 294-313.

Smeets, D. J., Van Dijken, M. J., & Bus, A. G. (2014). Using electronic storybooks to support word learning in children with severe language impairmentsJournal of learning disabilities47(5), 435-449.

van Dijken, M. J., Bus, A. G., & de Jong, M. T. (2011). Open access to living books on the internet: a new chance to bridge the linguistic gap for at-risk preschoolers? European Journal of Special Needs Education26(3), 299-310.