Mot nya och vidare äventyr!

I tisdags försvarade jag min avhandling “Language Processing and Awareness in Swedish School-Age Children with and without Language Impairment” vid institutionen för Communicative Sciences och Disorders på New York University och kan numera kalla mig för filosofie doktor (Ph.D)! En slutpunkt för en 5.5 års resa som doktorand, forskningsassistent, föreläsare och universitetsadjunkt som har lärt mig otroligt mycket.

Inte minst har jag fått en ännu större ödmjukhet inför hur komplicerat och sammansatt mänsklig kommunikation och språklig förmåga är. En av slutsatserna i min avhandling är att vårt ordförråd och vår grammatiska förmåga interagerar och påverkar varandra när vi bearbetar språk, också i uppgifter som man tidigare har tänkt främst fångar metalingvistisk förmåga (att kunna ta ett “utifrånperspektiv” och t.ex. fokusera på en grammatisk regel). Det finns en hel del tidigare forskning som också stöder detta, och det jag tycker är en så viktig slutsats från ett kliniskt perspektiv är att det blir väldigt svårt att “mäta” vad t.ex. grammatisk kunskap är.

 Vårt språk är ett komplext och sammansatt nätverk, mellan neuroner och mellan människor.

Vårt språk är ett komplext och sammansatt nätverk, mellan neuroner och mellan människor.

När vi ger ett språkligt test (och sätter en siffra på det) så är det lätt att man också drar slutsatsen att vår språkliga förmåga är indelat i olika fack: här är ordförråd, här är grammatisk förståelse, här är förmågan att uttrycka sig, här är ordmobilseringsförmåga... Men i själva verket är inga av dessa förmågor helt separata: allt hänger samman!

Detta med att olika tester och uppgifter sällan bara fångar en enda förmåga är något jag har skrivit om flera gånger tidigare i bloggen, t.ex. vad uppgiften meningsrepetition egentligen mäter, om man kan mäta “bara” språkligt arbetsminne, att läsförståelsetester kan fånga väldigt olika delförmågor, och att både typen av bildmaterial, och hur ovanliga eller vanliga ord är kan påverka grammatisk förståelse.

Min syn på språk som ett komplext, dynamiskt och sammansatt system gör också att jag har blivit mer och mer intresserad av hur vi kan titta på och analysera språk och kommunikation i vardagen och i interaktion - som till exempel muntligt och skriftligt berättande, konversationer mellan två eller flera personer och t.ex. skoluppgifter och klassrumsspråk - för att med grund i detta kunna stärka, hjälpa och utveckla språket hos individer med språkstörning.

Under åren som gått har jag också blivit särskilt intresserad av språklig variabilitet: vad kan det säga oss när ett barn ena stunden klarar av en språklig uppgift, och i nästa stund inte? Hur kan vi använda den informationen för att sätta kliniska mål och inriktning på språklig behandling?

Min syn på språk som ett komplext, dynamiskt och sammansatt system gör att jag har blivit intresserad av hur vi kan analysera språk och kommunikation i vardagen.


En doktorsexamen är lika mycket en startpunkt som en slutpunkt - nu väntar vidare äventyr! Min plan är att fortsätta att forska och utbilda inom språkstörningar, läs- och skrivsvårigheter och kommunikationssvårigheter hos skolbarn, ungdomar och vuxna. Förhoppnignsvis kan jag bidra till att svara på några av frågorna jag ställer ovan!

Snart kommer också språkforskning.se uppdateras för att spegla några av de närmaste framtidsplanerna jag har. Inte minst för att jag kommer att flytta till Stockholm/Sverige i slutet av juni!

Forskningsbloggen kommer självklart fortsätta som förut  - och fokus kommer som innan vara på språkutveckling och språk- läs- och skrivsvårigheter i skolåldern. Det är så roligt och utvecklande med era frågor, tankar och feedback, och jag hoppas att kunna träffa flera av er läsare IRL nu när jag flyttar till Sverige.

Jag återkommer nästa vecka med ett nytt forskningsinlägg! Nu ska jag fortsätta att fira!

 

/Dr. Anna Eva :)