Går det att träna upp förmågan att skapa inre bilder?

För att kunna förstå en berättelse eller annan sammanhängande text (muntlig eller skriftlig) så måste lyssnaren eller läsaren skapa sig en inre representation, en mental modell eller en inre bild av det man läser. Detta gör man genom att förstå, komma ihåg och länka samman detaljer i texten och göra inferenser (“läsa mellan raderna”) - antingen genom att integrera olika textdelar eller att använda sin omvärlds- och bakgrundskunskap tillsammans med information presenterad i berättelsen.

Individer med språkstörning kan ha svårare att skapa inre bilder och göra inferenser av flera anledningar. Dels så kan det ta extra bearbetningskraft till att förstå textens bokstavliga mening vilket gör att det inte finns någon kraft kvar att läsa mellan raderna. Dels kan svårigheter att förstå vissa grammatiska strukturer och/eller ord ytterligare hindra integreringen av information. Det verkar också vara så att individer med språkstörning har svårare att klä ord och berättelser i bilder i sig. Detta kan leda till att det blir svårare att minnas både detaljer och få en helhetsförståelse av en berättelse.

Forskning bekräftar att barn och ungdomar med språkstörning har svårigheter med både konkret och inferentiell förståelse av berättelser (t.ex. Bishop & Adams, 1992; Norbury & Bishop, 2002). Dessa svårigheter kan också ses hos individer som har mer isolerade läsförståelsesvårigheter men som kanske inte uppfyller kriterierna för en språkstörningsdiagnos (dessa elever kallas ibland för “poor comprehenders” i forskningslitteraturen).

En fråga är då - går det då att specifikt behandla och träna förmågan att skapa dessa inre bilder, och skulle det kunna vara ett sätt att förbättra textförståelse? Med andra ord - kan man träna upp denna typ av mentaliseringsförmåga?

  Vad ser du för ditt inre öga när någon berättar om en sommaräng?

Vad ser du för ditt inre öga när någon berättar om en sommaräng?

VARFÖR TRÄNA FÖRMÅGAN ATT SKAPA INRE BILDER?

Anledningen till att träning av att skapa inre bilder skulle kunna vara en bra idé kan förklaras med en teori om hur förmågan att skapa inre bilder, minne och förståelse hänger samman (detta är en av många teorier som finns, men relevant för denna diskussion).

Teorin kallas för “dual coding theory” (t.ex. Sadoski, Paivio och Goetz, 1991; Sadoski och Paivio, 2004) och innebär något förenklat att betydelser antingen får en inre representation med hjälp av ett verbalt system (med språk) eller icke-verbalt system (med t.ex. bilder eller känslor). Dessa två system kan arbeta antingen separat (som t.ex. när man läser utan att skapa inre visuella bilder), parallellt (t.ex. när man läser men har orelaterade bilder i huvudet), eller integrerat (när man läser/lyssnar och skapar inre bilder som hör till texten). Denna teori menar också att språk kan hjälpa till att skapa inre bilder, men också att inre bilder kan skapa språk. De inre bilderna fungerar som mentala “krokar”, och de är centrala för att man ska kunna organisera och hämta information från minnet effektivt.

Utifrån denna teori kan man alltså dra slutsatsen att stärka förmågan att skapa inre mentala bilder är en bra idé, särskilt för någon som har svagare verbal förmåga. Utifrån teorin kan man också dra slutsatsen att yttre bildstöd kan vara ett viktigt stöd för förståelse och minne.
 

SPRÅKBEHANDLING MED FOKUS PÅ ATT SKAPA INRE BILDER

Joffe, Cain och Marić (2007) designade en studie där nio elever med grav generell språkstörning och sexton åldersmatchade elever med typisk språkutveckling deltog. Eleverna var mellan 7.5-11.5 år.
 

METOD

Eleverna med språkstörning fick behandling i liten grupp (4-5 elever) vid 5 tillfällen, 30 min per gång, under 3 veckors tid. De fick instruktionen att de skulle träna på att “tänka i bilder” och att det skulle hjälpa dem att förstå och minnas vad de läser/hör.

De började med att träna på att visualisera och beskriva enstaka ord och fraser, först med hjälp av bildstöd (t.ex. “gris” - “stor gris”). Sedan tränade de på att visualisera meningar ("den stora rosa grisen åt varma bruna potatisar”) och sedan små berättelser om upp till fem meningar. Efter varje mening eller berättelse så ställde behandlarna frågor om innehållet (mer detaljer om behandlingen finns i artikeln!).
 

RESULTAT

För att mäta barnens förståelse före och efter behandling användes fyra korta berättelser (mellan 80-107 ord långa, med sju frågor med svar direkt från texten och sju frågor med svar som kräver infelens till varje berättelse (från Bishop och Adams, 1992). Alla barn fick höra berättelserna och samtidigt följa med i texten, innan de fick svara på frågorna muntligt. Eleverna fick höra två slumpvist utvalda berättelser innan behandling och två berättelser efter behandling. Max poäng var 28 per testtillfälle. Eleverna i jämförsgruppen fick höra berättelserna och svara på frågorna vid två separata tillfällen men utan att få någon behandling emellan.

Resultaten visade att

  • Eleverna med språkstörning hade lägre förståelse än jämförsgruppen på båda typerna av frågor.
  • Efter behandling så hade eleverna med språkstörning signifikant högre resultat på frågorna om detaljer tagna direkt från texten (medel gick från 8.56 till 18.56), och en förbättring som dock inte var signifikant på frågorna som krävde inferens (medel gick från 8.78 till 12.44). Eleverna i jämförsgruppen förbättrade inte sitt resultat signifikant mellan tillfällena.

Alltså så kan man dra slutsatsen att denna typ av mentaliseringsbehandling hade en viss effekt, främst på förmågan att kunna minnas och svara på frågor om information som finns direkt i texten.
 

VARFÖR ÄR DETTA INTRESSANT?

Joffe, Cain och Marićs (2007) studie är väldigt liten, och det gör att man inte kan dra några stora slutsatser av dem. Det är dock intressant att en effekt kunde ses, trots att eleverna hade grav språkstörning och gick i språkklasser där de regelbundet fick både språkligt stöd och språklig behandling. Behandlingsomgången i denna studie var också väldigt kort, och det är möjligt att resultatet hade blivit ännu tydligare med en något längre behandlingsperiod.

Forskarna påpekar i sin diskussion att tidigare studier har visat effekter av liknande träning på läsförståelse hos barn med typisk språkutveckling (t.ex. Sadoski & Willson, 2006). Denna behandling jämfördes dock inte med någon annan typ av språkförståelsebehandling, och det gör att det inte går att säga att denna behandling är bättre, eller rekommenderas mer någon annan typ av behandling för att förbättra språkförståelse.

Men ändå. Jag tycker att det är spännande att tänka att vi kan komma åt något så komplext som språklig förståelse genom att uppmuntra till visualisering. En förklaring kan vara att det är möjligt att stärkande av förmågan att skapa inre bilder kan hjälpa elever med språkstörning att kompensera för sina brister i språket - de kan då använda båda systemen (som "dual coding theory" menar finns), men med mer fokus på det visuella systemet. Detta i sin tur hjälper både integrering av information och minne.

Det är också intressant i ljuset av det jag skrev om förra veckan - språkstörning och theory of mind / förmågan att sätta sig in i vad andra tänker och känner. Detta är ju en annan typ av “inre bilder” som krävs och som också elever med språkstörning har visat sig ha svårt med.

Självklart kan inte en språklig behandling endast ha fokus på att skapa inre bilder — för att kunna göra det måste du först ha orden i ditt ordförråd och förståelse av de grammatiska konstruktionerna. Men denna studie visar att det kan vara en av de kompletterande behandlingstrategier som vi kan använda!

Om ni är nya till forskningsbloggen kan det också vara intressant att läsa mitt tidigare relaterade inlägg om läsförståelsestrategier.
 

Tack till logopedkolllegan Maja Rudling som önskade att jag skulle skriva om mentalisering och fick mig att utforska detta ämne lite extra!
 

Referenser

Bishop, D. V. M., & Adams, C. (1992). Comprehension problems in children with specific language impairment literal and inferential meaning. Journal of Speech, Language, and Hearing Research, 35(1), 119-129.

Joffe, V. L., Cain, K., & Marić, N. (2007). Comprehension problems in children with specific language impairment: Does mental imagery training help? International Journal of Language & Communication Disorders, 42(6), 648-664.

Norbury, C. F., & Bishop, D. V. (2002). Inferential processing and story recall in children with communication problems: a comparison of specific language impairment, pragmatic language impairment and high‐functioning autism. International Journal of Language & Communication Disorders, 37(3), 227-251.

Sadoski, M., & Paivio, A. (2004). A dual coding theoretical model of reading. In R B Ruddell & N J Unrau (Eds.), Theoretical models and processes of reading (5th ed., pp. 1329-1362). Newark: International Reading Association.

Sadoski, M., Paivio, A., & Goetz, E. T. (1991). A critique of schema theory in reading and a dual coding alternative. Reading Research Quarterly, 26(4), 463-484.

Sadoski, M., & Willson, V. L. (2006). Effects of a theoretically based large-scale reading intervention in a multicultural urban school district. American Educational Research Journal, 43(1), 137-154.