Hej i novembermörkret och -vätan!
Redan i somras publicerades en viktig svensk studie av mina Lundakollegor som jag länge velat skriva om här på forskningsbloggen, eftersom jag tycker att resultaten bör begrundas av alla svenska logopeder som gör språkbedömningar. Nu är det äntligen dags!
Andersson, Hansson, Rosqvist, Lyberg Åhlander, Sahlén och Sandgren (2019) testade 224 elever i årskurs 1 och 2 med testbatteriet Clinical Evaluation of Language Fundamentals - Fourth Edition, Swedish (CELF-4; Semel, Wiig & Secord, 2013), och samlade samtidigt in information om barnens flerspråkighet, föräldrarnas utbildning och om barnen gick på fritids. De kompletterade denna individuella information om hur fördelningen mellan flerspråkiga elever och föräldrar med universitetsutildning i barnens skoldistrikt såg ut (data från Skolverket), vilket gav ett mått på skolans och områdets socioekonomiska förhållanden.
Frågorna som forskarna ville svara på var:
Hur presterar enspråkiga och flerspråkiga barn på CELF-4 ("index för grundläggande språkliga färdigheter")?
Hur stor andel av variationen i CELF-4-resultat kan förklaras av elevens flerspråkighet, föräldrars utbildningsnivå, om eleven går på fritids och skoldistriktets socioekonomiska förhållanden?
Bakgrund
Innan jag hoppar rätt in att sammanfatta resultaten av denna studie vill jag ge lite snabba bakgrundsfakta varför denna studie är särskilt viktig (referenser från Andersson et al. 2019):
Användningen av enspråkiga tester och normer kan leda till överdiagnosticering av språkstörning (DLD) hos flerspråkiga barn (Lugo-Neris et al., 2015), och vikten av att kartlägga språklig förmåga på barnets samtliga språk i språkliga utredningar har länge betonats i både svenska och internationella kontexter.
Flerspråkighet i sig är inte en riskfaktor för språkförsening, språkstörning, eller svårigheter med läsning och matematik (det har jag skrivit om tidigare här). Däremot behövs tillräcklig och god exponering och egen regelbunden användning av samtliga språk för att eleverna ska prestera på samma nivå som majoritets(en)språkliga kamrater. Till exempel fann Agirdag och Vanlaar (2018) starkare akademiska resultat för flerspråkiga barn som använde sitt hemspråk med föräldrarna, och en positiv relation med akademiska resultat för de som pratade majoritetsspråket med vänner utanför skolan.
En riskfaktor för försämrad språkutveckling för både enspråkiga och flerspråkiga barn är socioekonomisk utsatthet (Neuman et al. 2018). Både föräldrar och lärare i dessa områden använder i genomsnitt färre ord och mindre komplexa meningar när de pratar med barnen/eleverna. Denna begränsade exponering för mer komplext "skolspråk" i såväl hem som förskola och skola (se inlägg här!) gör att dessa barn riskerar att ligga efter redan vid skolstarten, och att skolan inte heller fungerar på det kompenserande sätt som vi i Sverige ofta hoppas på.
I dagens Sverige växer många av våra flerspråkiga barn upp i utsatta socioekonomiska förhållanden, och klyftorna tycks öka snarare än minska. Dessa barn och ungdomar har alltså en möjlig dubbel utsatthet vad gäller möjlighet att utveckla sina språk i den utsträckning som behövs för att t.ex. klara skolan.
Studien av Andersson och kollegor (2019), ville i ljuset av denna bakgrund försöka skilja på flerspråkighet och de faktorer som hänger samman med socioekonomisk status och kan påverka språkutveckling.
Metod
Deltagare
120 flickor och 104 pojkar (47% flerspråkiga) i sex olika kommunala skolor i två skoldistrikt deltog i studien. I skoldistrikt A var fördelningen mellan föräldrars utbildningsnivå (grundskola/gymnasium/universitet) relativt jämn, och 72,5% av eleverna var flerspråkiga. I skoldistrikt B var 18% av eleverna flerspråkiga och en majoritet av föräldrarna hade universitetsutbildning (88%). I skoldistrikt B gick en majoritet av barnen på fritids (93%) medan endast 42% av eleverna i skoldistrikt A gick på fritids.
Kompletta CELF-4 resultat (“index för grundläggande språkliga färdigheter” som är sammanlagd poäng för fem deltester inom uttrycksförmåga, språkförståelse och arbetsminne) samlades in från 222 elever.
Resultat
Låga resultat på CELF-4-index överlag
Medelresultatet på CELF-index för hela elevgruppen var 77,99 standardpoäng, vilket är nästan 1,5 standardavvikelser under det genomsnittliga normvärdet. På gruppnivå så presterade enspråkiga elever (118 st) inom genomsnittsområdet (medelvärde 91,81) medan flerspråkiga elever (104 st) presterade under genomsnittsområdet (medelvärde 62,31).
30% av de enspråkiga eleverna och 80% av de flerspråkiga eleverna presterade en standardavvikelse eller mer under det genomsnittliga normvärdet (under en standardpoäng på 85), vilket enligt manualen för CELF-4 rekommenderas som gränsvärde för språkstörning.
Även om vi redan vet att vi inte ska använda enspråkiga normer för att diagnosticera flerspråkiga elever, så är resultaten hos de enspråkiga eleverna i detta urval alltså också mycket lågt. I en ideal värld (med ideala tester och normeringar) så skulle det bara vara språkstörning som påverkade resultaten på ett språkligt testbatteri, och då borde inte mer än runt 10% av eleverna få resultat under gränsvärdet.
I CELF-4-manualen står det explicit att i normeringsgruppen ingår enspråkiga barn utan hörselnedsättning, synnedsättning eller utvecklingsavvikeler, och att det också är en underrepresentation av barn med föräldrar som har en lägre utbildningsnivå i normeringsgruppen. Detta förklarar troligtvis en del av resultaten (och är något som alla som testar med CELF måste vara medvetna om!).
Samband mellan CELF-4-index och andra faktorer
CELF-4-index och flerspråkighet hade ett starkt negativt samband, medan CELF-4-index och föräldrars utbildning, inskrivning på fritids och skoldistriktens socioekonomiska förhållanden hade måttliga till starka positiva samband.
Datab matades in i en regressionsanalys, som användas för att se hur mycket av variationen i CELF-poäng som kunde förklaras av de olika faktorerna.
När endast sambandet mellan CELF-4-index och flerspråkighet undersöktes förklarade flerspråkighet 38% av variationen. Denna andel minskade dock mycket när man lade till de andra faktorerna - det är alltså inte alls bara flerspråkighet som spelar roll!
Modellen som tog med både flerspråkighet, föräldrars utbildningsnivå och skoldistriktets socioekonomiska förhållanden förklarade mest variation i CELF-4-index: 54% (inskrivning på fritids togs med i modellen men var inte signifikant). I denna modell stod flerspråkighet endast för 9% "unik" varians. Unik varians är andelen variation i resultaten som inte också eller istället förklarades av de andra faktorerna.
Det man ska komma ihåg är att 54% förklarad variation betyder att 46% av variationen var "oförklarad" dvs. måste förklaras av andra faktorer som man inte mätt och inkluderat i modellen. Här kan man tänka sig att till exempel elevernas koncentrationsförmåga och dagsform, känd/diagnosticerad språkstörning eller andra diagnoser som kan påverka resultaten, och hur länge de flerspråkiga eleverna hade varit i Sverige skulle förklara ytterligare variation i testresultaten. I regerssions-sammanhang är dock 54% förklarad variation en stor andel!
Varför är detta intressant?
Om ni kände er lite förvirrade av resultatdelen så tänkte jag nu förklara och diskutera lite mer. Det är inte helt lätt att tolka och förstå regressionsmodeller 🙂.
Det som jag tycker är en av de allra viktigaste saker att ta med sig från denna studie är att flerspråkighet (som vi redan vet påverkar resultaten på enspråkligt normerade tester!) bara är en av flera faktorer som kan påverka resultaten på CELF-4-index (utöver en språkstörning då såklart!).
Bland deltagarna i denna studie var det ett starkt samband mellan flerspråkighet, föräldrars utbildningsnivå, skoldistriktets socioekonomiska förhållanden och om eleverna gick på fritids. För elever med svenska som andraspråk, som inte går på fritids, har lågutbildade föräldrar och går i en skola i ett mer socioekonomiskt utsatt område riskerar alltså den sammanlagda effekten på språklig utveckling/språklig prestation bli klart negativ. Men även dessa socioekonomiska faktorer UTAN flerspråkighet riskerar helt klart att påverka resultat negativt.
Flerspråkighet tar vi logopeder _alltid_ hänsyn till i våra utredningar och i våra tolkningar av testresultat, men hur är det med föräldrars utbildningsnivå? Socioekonomisk status? Är det rimligt att 30% av enspråkiga elever hamnar under gränsvärdet för språkstörning rekommenderat i manualen för CELF-4 trots att internationell statistik visar att det bör vara högst 11%? Är gränsvärdet i manualen för CELF-4 rimligt? (Jag tänker spontant att det är för högt satt (utöver att normgruppen inte är representativ för socioekonomiskt utsatta barn), särskilt eftersom de stora internationella prevalensstudierna som jag skrev om för några veckor sedan satte gränsen 1.25 standardavvikelser respektive 1.5 standardavvikelser under genomsnittet för språkstörning, och att internationella diagnosmanualer ofta sätter en ännu striktare gräns om man läser det finstilta).
Denna studie väcker definitivt många frågor - och den är därför också väldigt viktig!
CELF-4 som nu har funnits på marknaden i sex år, är ett av få normerade standardiserade språkliga testbatterier som finns på svenska, och det enda som finns för elever i skolåldern, vilket gör att detta test troligtvis har en relativt stor vikt i logopeders diagnostiska bedömningar. CELF-4 är normerat på 600 (enspråkiga) barn, vilket låter mycket, men om man delar upp det per åldersgrupp så innefattar studien av Andersson och kollegor (2019) FLER barn än normeringsgruppen. Det finns alltså ännu fler anledningar att använda och tolka även ett "bra" standardiserat test som CELF-4 med viss försiktighet.
Finns det alternativ till enspråkiga normer?
Ibland talas det om att vi behöver "flerspråkiga" normer för tester för att möta utmaningen med att diagnosticera flerspråkiga elever. Det finns flera utmaningar med detta, där en är att "flerspråkighet" inte är en dikotomi - man är inte antingen bara enspråkig eller flerspråkig - utan det finns många grader av flerspråkighet, många olika sätt att vara flerspråkig på, och dessutom många olika språkkombinationer som också kan påverka!
Andra menar att vi också behöver kompettera våra bedömningar med normerade tester på elevens modersmål - men då kommer man fortfarande jämföra en flerspråkig elev med enspråkiga elever (bara det att det är enspråkiga på modersmålet istället), så inte heller detta är en optimal lösning.
Andersson och kollegor (2019) lyfter att när socioekonomiska faktorer tas med i så står flerspråkigheten endast för 9% av den unika variansen i CELF-poäng. Även om man på olika sätt försökte "kontrollera" för flerspråkighet när man gör en nomrering så påverkar alltså olika socioekonomiska faktorer i minst lika stor grad. Man skulle dock ställas inför liknande problem som ovan om man försökte samla in olika normer för elever med olika socioekonomisk bakgrund.... språkutveckling, språklig kompetens och hur det hänger samman med miljöfaktorer är väldigt komplext helt enkelt.
Ytterligare alternativ till statiska standardiserade tester på språkförmåga länge lyfts i framför allt nordamerikansk forskning (USA/Canada) är dynamisk bedömning, och detta är något som Andersson och kollegor också tar upp (se också t.ex. Hasson et al. 2013). Jag har skrivit mer om dynamisk bedömning i följande inlägg:
Att titta på vad ett barn kan lära sig istället för vad barnet inte kan: Dynamisk bedömning
Berättande: möjligheter till bättre diagnostik med dynamisk bedömning
Om ordförrådet är svårt att mäta - kan vi mäta ordinlärningsförmåga istället?
Att alltid komplettera språkliga bedömningar med mått på implicit fonologisk bearbetningsförmåga (t.ex. nonordsrepetition) är också en bra idé, eftersom dessa tester har visat sig ha bättre träffsäkerhet vad gäller att skilja på flerspråkiga barn med och utan språkstörning än traditionella tester (Thordardottir & Brandeker, 2013).
Andersson och kollegor (2019) menar också att deras resultat visar att vi som logopeder måste bli bättre på att väga in demografiska faktorer som till exempel föräldrars utbildning, för både enspråkiga och flerspråkiga barn. Detta är dock svårt, och inte tillräckligt - barn, ungdomar och vuxna med språkstörning finns ju inom alla socioekonomiska bakgrunder.
Däremot visar denna studie (och andra) att man måste tolka resultat på normerade tester med ytterligare försiktighet när man vet att barnets socioekonomiska bakgrund inte är samma som för normeringsgruppen. Att “balansera” normgruppen är dock också problematiskt - vilket barn har hög, låg och mellan socioekonomisk status, samtidigt? Ett “balanserat” normunderlag gör egentligen att man jämför med en norm som inte ens finns (för en väldigt bra diskussion kring just detta rekommenderar jag podden SeeHearSpeak (med professor/logoped Tiffany Hogan) som i avsnitt 7 diskuterar tester med en av mina stora logoped- och forskaridoler Elena Plante - SUPERintressant!)
Andersson och kollegor menar slutligen att det är viktigt att kartlägga språklig exponering och användning noggrant vid flerspråkighet - t.ex. om barnet använder andraspråket/majoritetsspråket tillsammans med kompisar och på fritiden vilket viss forskning har visat hänger samman med bättre skolprestationer (Agirdag & Vanlaar, 2018).
Mycket att tänka på med andra ord! Hela artikeln finns som open access här - och jag rekommenderar er att läsa den i sin helhet!
Ha en fortsatt fin november!
/Anna Eva
PS. EFTERLYSNING alla logopeder
Är du leg. logoped och arbetar med barn 0-18 år? Jag behöver din hjälp innan 1:a december!
Jag har dragit igång ett projekt med leg. psykolog och forskare Petri Partanen - vi önskar att så många av Sveriges logopeder som möjligt fyller i en enkät om hur utredning och kartläggning av barns tal-, språk-, och kommunikationsförmåga ser ut, samt vilka möjligheter, behov och utmaningar som logopeder upplever i utrednings- och kartläggningsarbetet.
Enkäten tar ca 10-15 minuter att fylla i och hittas på Logopedforum (man måste logga in) eller på Logopedgruppen på facebook (du måste vara medlem i gruppen). Du kan också maila mig på annaeva.hallin [at] sprakforskning.se för att få länken skickad till dig!
Se det som en möjlighet att ge tillbaka lite till forskningsbloggen, som jag planerar att fortsätta att driva, helt gratis, och främst på min fritid :)
Tusen tack på förhand! /Anna Eva
Referenser
Andersson, K., Hansson, K., Rosqvist, I., Lyberg Åhlander, V., Sahlén, B., & Sandgren, O. (2019). The contribution of bilingualism, parental education, and school characteristics to performance on the Clinical evaluation of language fundamentals: Swedish. Frontiers in psychology, 10.
Agirdag, O., & Vanlaar, G. (2018). Does more exposure to the language of instruction lead to higher academic achievement? A cross-national examination. International Journal of Bilingualism, 22(1), 123-137.
Hasson, N., Camilleri, B., Jones, C., Smith, J., & Dodd, B. (2013). Discriminating disorder from difference using dynamic assessment with bilingual children. Child Language Teaching and Therapy, 29(1), 57-75.
Lugo-Neris, M. J., Peña, E. D., Bedore, L. M., & Gillam, R. B. (2015). Utility of a language screening measure for predicting risk for language impairment in bilinguals. American Journal of Speech-Language Pathology, 24(3), 426-437.
Neuman, S. B., Kaefer, T., & Pinkham, A. M. (2018). A double dose of disadvantage: Language experiences for low-income children in home and school. Journal of educational psychology, 110(1), 102.
Semel, E., Wiig, E. H., and Secord, W. A. (2013). Clinical evaluation of language fundamentals, fourth edition (CELF-4), Swedish version. Stockholm, Sweden: Pearson Assessment.
Thordardottir, E., & Brandeker, M. (2013). The effect of bilingual exposure versus language impairment on nonword repetition and sentence imitation scores. Journal of Communication Disorders, 46(1), 1-16.