Äntligen! Unga med språkstörning - en förening att räkna med.

Hej!

Idag vill jag dela med mig av tankar från slutkonferensen för projektet Äntligen!. Äntligen! har pågått i fyra år (2019-2023) med målet att starta och utveckla ungdomsförbundet Unga med språkstörning (UMS). UMS erbjuder sammanhang och gemenskap för unga med språkstörning och driver deras frågor. Projektet ägs av Riksförbundet DHB och har varit finansierat av Allmänna arvsfonden. Nu har UMS 252 aktiva medlemma i åldrarna 13-30 år och tre lokalföreningar (Stockholm, Örebro, Västerås), och är en självständig förening som kan (och kommer!) leva vidare även efter projektet nu är slut.

Det var en fantastisk och positiv dag med många spännande samtal och presentationer, inte minst av tre stjärnor från den nuvarande riksstyrelsen i UMS: Albert Telon, Wilma Dahlgren och Jonathan Dinanakgil. Jag blev inbjuden att inleda slutkonferensen med en föreläsning som jag kallade för "Språkstörning hos ungdomar och unga vuxna: utmaningar och möjligheter". 

Jag fokuserade på tre utmaningar med tillhörande möjligheter i min föreläsning, som vanligt med utgångspunkt i aktuell forskning och ett fokus på möjligheter och framtid:

Utmaningar

  • Kunskapsbristen om DLD, särskilt hos ungdomar och vuxna, är fortfarande stor.

  • Att leva med DLD i en språktung värld.

  • Det kan vara svårt att göra sin röst hörd vid språkstörning/DLD.

Möjligheter

  • Ökande kunskaper – mycket har hänt de senaste 10 åren!

  • Det finns mycket omgivningen kan göra!

  • Föreningar och nätverk (till exempel UMS!) är viktiga – vi behöver stärka ”Self-Advocacy” hos unga med språkstörning!

Den sista punkten om Self-Advocacy vill jag utveckla lite mer i dagens inlägg, innan jag skriver lite mer om hur just DU kan stötta UMS i dess vidare verksamhet.

Vad är Self-Advocacy?

Self-advocacy handlar om att kunna kommunicera sina behov och sina rättigheter med andra. För att kunna detta behöver man ha följande kunskaper, verktyg och förmågor (Test et al. 2005).

  • Kunskap om sig själv, t.ex. sina behov och förmågor

  • Kunskap om sina rättigheter och steg man kan ta för att skapa förändring

  • Verktyg för kommunikation – att veta hur man kan förhandla och övertyga, använda kroppsspråk effektivt och använda assisterande teknik vid behov

  • Ledarskapsförmåga, t.ex. veta gruppens rättigheter, att kunna stärka andra, och att engagera sig politiskt eller organisatoriskt

Self-advocacy för unga med språkstörning är oerhört viktigt, inte minst på universitetet och i arbetslivet, där det är viktigt att ha koll på sina rättigheter, och där man inte kan få stöd och hjälp om man inte själv säger till. Forskning visar också att self-advocacy kan vara en utmaning för personer med språkstörning (Collins & Wollter, 2018).

Kunskap - det viktigaste verktyget för self-advocacy

För att stärka Self-Advocacy behövs först kunskap - här ingår kunskap om hur man själv fungerar - både styrkor och utmaningar, vilket ansvar man själv har samt vilket stöd man behöver. Vidare så ingår också kunskap om vilka rättigheter man har - i skolan, på universitetet och i arbetslivet, som konsument, och som människa, och kunskap om vilka resurser som finns och vilka steg man kan ta för förändring.

Kommunikation - för att förmedla sina kunskaper

I forskning så framhålls att nästa steg för att nå self-advocacy är förmågan att kommunicera sina känslor, behov och önskningar, samt förmågan att säga nej (Test et al. 2005). Att kunna sätta egna mål och arbeta mot dem samt att lära sig att kommunicera i grupp och på möten kan också vara inkluderat i kommunikation.

Ledarskap - för att bli en ledare i sitt eget liv och stötta andra

Slutligen så kan ledarskap vara en viktig del av self-advocacy. För vissa innebär det att ha förmågan att ta ledningen i situationer som berör en själv - till exempel att leda delar av ett åtgärdsprogramsuppföljningsmöte i skolan, eller överlämningsmöten mellan skolor/stadier. För vissa innebär ledarskap också att ta ta en roll där man inte bara talar för sig själv, utan för gruppen personer med språkstörning. Att delta i föreningsliv (t.ex. UMS) är ett sätt att utveckla sin ledarskapsförmåga och arbeta för gruppen!

Vilka kan hjälpa ungdomar och unga vuxna med språkstörning att utveckla self-advocacy?

Collins och Wollter (2018) menar att både logopeder och lärare behöver stötta elever i högstadiet och gymnasiet med språkstörning att utveckla Self-Advocacy, inte minst för att ge en bättre grund till ett självständigt liv. Jag tror själv att både logopeder och lärare i Sverige skulle kunna bli mycket bättre på att lyfta Self-advocacy.

Logopeder sitter på mycket kunskap - genom logopedutredningar och kartläggningar kan vi ge kunskap om hur en språkstörning ser ut för just en enskild person - men det gäller också att vi logopeder kommunicerar det på ett sätt som är förståeligt och gör att personen känner igen sig. Jag tror också att logopeder i allmänhet behöver bli ännu vassare på att ha kunskap om rättigheter i samhället och förmedla dessa. Lärare - som skapar relationer med och träffar unga med språkstörning över längre tid - skulle också kunna spela en stor roll i arbetet med stärkt self-advocacy.

Det är dock tydligt att UMS fyller ett stort behov - inte minst för att UMS på ett självklart sätt stärker alla delar som behövs för self-advocacy för unga med språkstörning!

Delarna som utgör Self-advocacy efter Test et al. (2005). UMS kan bidra och är viktig för att stärka alla delar!

Några exempel från dagen som tydligt visar detta är:

  • kärnan för UMS idag är sociala aktiviteter för ungdomar och unga vuxna med språkstörning (—> kunskap om sig själv, kommunikation)

  • men även informationsmöten och en informativ hemsida (—> kunskap om sina rättigheter)

  • utbildning till medlemmar om vad en förening och vad föreningsarbete är (—> ledarskap, kommunikation)

  • ett mål för UMS är att sprida kunskap om vad språkstörning är (—> kunskap, kommunikation) - jag rekommenderar VARMT deras YouTube-kanal med fina, informativa och proffsiga filmer.

Hur kan du hjälpa UMS att växa?

För att även fortsätta öka möjligheterna för personer med språkstörning så fyller Unga med språkstörning (UMS) en enormt viktig roll. Jag är så otroligt glad över att se denna förening växa fram, och de eldsjälar som driver den framåt. Men det behövs hjälp.

Enligt de unga som sitter i riksstyrelsen och var med på konferensen (dvs. Albert, Wilma och Jonatan) är den största utmaningen är att nå ut till de som behöver nås av UMS - det vill säga alla personer mellan 13-30 år som har språkstörning.

Här kan vi som möter unga med språkstörning i vårt arbete bli väldigt viktiga! Det går att beställa material från UMS (informationsfoldrar finns på svenska, engelska, spanska, finska, arabiska och farsi), eller ladda ner från hemsida, och det finns också affischer som till exempel kan sättas upp vid elevhälsans lokaler på skolor och på logopedmottagningar.

Föreningens hemsida https://www.ungamedsprakstorning.se/ bör stå med på varenda logopedutlåtande för ungdomar över 12, och vi får hjälpas åt att sprida inlägg i sociala medier och de fina och informativa youtubefilmerna. Medlemsskap är gratis!

Så detta är det första väldigt konkreta vi kan göra för att få UMS att växa är att sprida kunskap om UMS till fler i målgruppen!

Nästa delmål för UMS som förening är att starta lokalföreningar i Umeå, Malmö, Göteborg och Linköping. Här finns nästa möjliga uppdrag: UMS söker “stödpersoner” som kan hjälpa till att starta upp lokalföreningarna. I andra städer har dessa stödpersoner varit t.ex. föräldrar, logopedstudenter eller specialpedagoger.

Vill du bli stödperson, vill hjälpa till eller har mer frågor eller så kontakta Jenny (jenny.forsling@dhb.se) eller Denise (denise.sandell@dhb.se) som har arbetat med projektet Äntligen! och även fortsättningsvis kommer stötta UMS.

det första väldigt konkreta vi kan göra för att få UMS att växa är att sprida kunskap om UMS till fler i målgruppen!

Framtiden är LJUS!

Slutkonferensen gjorde det tydligt att UMS har livskraft och kommer att fortsätta finnas. DHB kommer ge fortsatt stöd och föreningen är i färd med att söka olika typer av bidrag.

Jag lämnade dagen med mycket framtidshopp och en reflektion över att det har hänt så otroligt mycket på området språkstörning sedan 2007 då jag tog logopedexamen, framför allt inom området skolbarn, ungdomar och vuxna. Som Albert Telon sa under sin presentation: Ibland är samhället inte redo för kunskap och förändring - men samhället var, och är redo för Unga med språkstörning!

Ha en fortsatt fin vecka!

/Anna Eva

Referenser

Collins, G., & Wolter, J. A. (2018). Facilitating postsecondary transition and promoting academic success through language/literacy-based self-determination strategies. Language, speech, and hearing services in schools, 49(2), 176-188.

Test, D. W., Fowler, C. H., Wood, W. M., Brewer, D. M., & Eddy, S. (2005). A conceptual framework of self-advocacy for students with disabilities. Remedial and Special education, 26(1), 43-54.