Att resonera med sitt inre språk - en utmaning vid språkstörning

Hej alla,
precis när jag skulle lägga upp detta inlägg i fredags så nåddes jag av nyheterna av terrordådet i Stockholm, och fokus hamnade såklart någon helt annanstans. Jag är väldigt tacksam över att inga av mina drabbades direkt, men känner med alla de som nu sörjer, är skadade och är i chock. Ta hand om varandra!

----------------

För personer med typisk språkutveckling och välfungerande språklig bearbetning är det ofta svårt att föreställa sig hur man kan skapa sig inre bilder och resonera eller lösa problem utan att använda sitt språk. För barn, ungdomar och vuxna med språkstörning kan detta dock vara en nödvändighet, men det gör också att vissa typer av språkligt resonerande kan bli en utmaning.

För någon vecka sedan såg jag denna video med Frida, en norsk tjej med språkstörning, där hon beskriver hur det var första gången hon fick höra sin "inre röst". Hon säger "jag satt i baksätet i bilen och det var som en port öppnade sig, en fors med ord och meningar som föll över mig. Jag var chockad de första sekunderna, men sen kände jag igen min egen röst i huvudet, och då blev jag väldigt glad. Ju mer språk jag lärde mig ju större blev min värld. Mitt medvetande och mina tankar har utvecklat sig." (min översättning från norska).

Ju mer språk jag lärde mig ju större blev min värld. Mitt medvetande och mina tankar har utvecklat sig
— Frida

Jag tycker att hon beskrev det så otroligt bra - hur språket hjälpte att hennes medvetande och tankar att utveckla sig. Du kan läsa mer om Frida i en fin artikel här. 

Jag har tidigare på bloggen skrivit om vikten av språk för att skapa inre bilder, och hur vi behöver språk för att ta andras perspektiv. Idag ville jag skriva lite om språk och förmågan att göra uppgifter där man behöver lösa analogier utifrån en nyligen publicerad artikel av de belgiska forskarna Krzemien, Jemel och Maillart (2017).
 

Analogiska resonemang - analogier

Förmågan att resonera analogiskt gör att vi kan se, upptäcka och använda oss av mönster och kända relationer mellan t.ex. objekt eller företeelser för att förstå nya företeelser. Till exempel kan vi se och beskriva likheterna mellan en atom och ett solsystem genom att se att båda består av en central punkt (kärna/sol) och kroppar som cirkulerar runt den (elektroner/planeter).

Denna förmåga - att se likheter mellan olika företeelser och dra slutsatser utifrån det - använder vi både när vi utvecklar vår generella kunskap om världen, men också när vi löser problem och när vi lär oss språk. Ett exempel från språkinlärning är att vi behöver kunna se likheter mellan objekt för att kunna lära oss kategorier - för att lära oss vad en "hund" är, måste vi kunna se att både mormors lilla tax, grannens dobberman, och alla andra hundar vi någonsin mött tillhör samma övergripande kategori "hund", och vi måste lära oss att ta fasta på de relevanta likheterna mellan olika hundraser (t.ex. fyrbent husdjur) och bortse från de irrelevanta olikheterna (t.ex. storlek och färg).
 

Språkförmågan är viktig för analogiska resonemang

Språkförmåga är viktigt för att kunna föra analogiska resonemang. Forskning har visat att detta självklart gäller uppgifter man måste lösa med hjälp av språk (verbala analogier), men även uppgifter som belastar visuellt tänkande mer (visuella analogier) har visat sig påverkas av språkförmåga - i båda typer av uppgifter har barn med språkstörning visat sig få sämre resultat än åldersmatchade barn med typisk språkutveckling (Leroy, Parisse & Maillart, 2012; Leroy, Maillart & Parisse, 2014). För att lösa analogiska resonemang behövs förutom språkförmåga också arbetsminne och även andra delar av vår exekutiva förmåga (särskilt inhibering), eftersom man måste bortse från irrelevanta detaljer i den jämförelsen man gör (t.ex. att en atom och en sol är väldigt olika stora). Elever med språkstörning har visat sig ha svårigheter med arbetsminne (se t.ex. inlägg här) och exekutiva funktioner (se t.ex. inlägg här), och detta kan vara en ytterligare förklaring varför både verbala och visuella analogier kan vara en utmaning om man har språkstörning.

Krzemien, Jemel och Maillart (2017) ville se hur skolbarn med språkstörning klarade att lösa en typ av analogiskt resonerande med bilder (visuella analogier) dels jämfört med åldersmatchade barn, och dels jämfört med språkmatchade yngre barn. De ville också se om elever med språkstörning blev mer påverkade av om bilderna hade distraherande element i sig.
 

Metod

Deltagare

60 barn deltog i studien: 20 franskspråkiga  elever med språkstörning (6:11-12:6 år) deltog i studien samt 20 åldersmatchade elever med typisk språkutveckling och 20 språkmatchade barn med typisk språkutveckling (matchade på satsförståelse). De språkmatchade eleverna var i medeltal runt 2 år yngre än eleverna med språkstörning.
 

Material

Uppgiften bestod av 20 par bilder. Varje bild visade en särskild relation mellan två aktörer/element, t.ex. en katt som jagar en mus och en flicka som jagar en pojke . En av bilderna hade en pil som pekade på en aktör/element (t.ex. katten) och barnet skulle ge sitt svar genom att peka på motsvarande aktör/element i den andra bilden (i detta fall flickan).

Bilderna kom i två olika varianter. Antingen med två eller tre aktörer/element (=komplexitet) eller med eller utan en visuell distraktor (t.ex. att det också fanns en katt med på bilden som visade relationen en flicka som jagar en pojke ).

Förutom detta test som prövade förmågan att föra analogiska resonemang så gjordes ett språkligt testbatteri på alla deltagare, ett arbetsminnestest och ett inhiberingstest.
 

RESULTAT

Elever med språkstörning jämfört med åldersmatchad grupp

Elever med språkstörning presterade sämre än åldersmatchade elever på analogiuppgiften, och båda grupperna presterade sämre när uppgifterna var mer komplexa (tre relationer) och när det var en visuell distraktor med.

Det fanns också en trend (som dock inte var signifikant) att eleverna med språkstörning påverkades mer av komplexitet - skillnaden mellan eleverna med språkstörning och eleverna med typisk språkutveckling i antal korrekta svar var klart större i de mer komplexa uppgifterna.
 

Elever med språkstörning jämfört med språkmatchad grupp

Här fanns det en interaktion mellan grupp och komplexitet - elever med språkstörning presterade lika bra som språkmatchade elever på de enklare uppgifterna (med två aktörer/element) men signifikant sämre än språkmatchade elever på de mer komplexa uppgifterna (med tre aktörer/element). Alla barn presterade också signifikant sämre när det var en visuell distraktor med.
 

Effekt av arbetsminne och inhiberingsförmåga

När resultat från arbetsminnesuppgiften och inhiberingsuppgiften inkluderades i analysen så fann forskarna att dessa också var signifikanta utöver effekterna av grupp. Med andra ord bekräftade dessa resultat att både arbetsminneskapacitet och förmågan att inhibera information påverkade prestationen på visuellt analogiskt resonerande för både elever med och utan språkstörning.
 

VARFÖR ÄR DETTA INTRESSANT?

Precis som jag skrev i början av detta inlägg hänger språklig förmåga samman med förmågan att lösa både visuella och verbala analogier. Resultaten från den här studien bekräftar att elever med språkstörning kan ha svårt att lösa visuella analogier jämfört med jämnåriga, och också att de har extra svårt att lösa uppgifter som har fler element/är mer komplexa, också jämfört med språkmatchade barn med typisk språkutveckling.

Detta kan till exempel förklaras med teorin om begränsad bearbetningskapacitet hos barn med språkstörning - att de lättare får "overload" när fler saker ska bearbetas samtidigt. Detta var något som jag skrev om i forskningsbloggens barndom - där jag redogjorde för resultat från en studie som visade att barn med språkstörning kan prestera sämre på ett grammatiktest om man lägger till irrelevant information i bildmaterialet (Leonard, Deevy, Fey och Bredin-Oja, 2013).

Resultaten från Krzemien, Jemel och Maillart (2017) är ett exempel på hur språkstörning kan påverka det "inre tänkandet" och vår förmåga att resonera med språk. Det visar också hur det är svårt att mäta "visuell förmåga" och "verbal förmåga" helt skilda från varandra - i många uppgifter som vi kallar för visuella så tar vi naturligt språket till hjälp för att lösa dem, och har man då språkstörning så innebär detta att man kan få svårt även med vissa typer av "visuella" uppgifter som en följd av språkstörningen.

Författarna nämner dock några begränsningar till sin studie: det var ett ganska få antal barn som ingick, och de åldersmatchade eleverna och eleverna med språkstörning var inte helt matchade på icke-verbal förmåga, vilket kan ha påverkat resultatet och ökat skillnaden mellan grupperna något.

Jag tycker inte heller att författarna går in tillräckligt mycket på hur analogiskt resonerande också kräver en metakognitiv och för verbala uppgifter också en metalingvistisk förmåga. Detta att kunna använda språket till att prata om medvetandet eller om språket är något om många barn och elever med språkstörning ofta har svårt med, och något som jag själv är väldigt intresserad av, eftersom många uppgifter t.ex. i skolan har stora metalingvistiska krav. Men mer om det en annan gång!

Hoppas ni alla får en fin vecka!

/Anna Eva


Referenser

Krzemien, M., Jemel, B., & Maillart, C. (2017). Analogical reasoning in children with specific language impairment: Evidence from a scene analogy task. Clinical Linguistics & Phonetics, 1-16.

Leonard, L. B., Deevy, P., Fey, M. E., & Brodin-Oja, S. L. (2013). Sentence comprehension in specific language impairment: A task designed to distinguish cognitive capacity and syntactic complexity. Journal of Speech, Language and Hearing Research, 56, 577-589.

Leroy, S., Maillart, C., & Parisse, C. (2014). Analogical mapping across modalities in children with
specific language impairment (SLI).
Research in Developmental Disabilities, 35(9), 2158–2171.

Leroy, S., Parisse, C., & Maillart, C. (2012). Analogical reasoning in children with specific language
impairment
. Clinical Linguistics and Phonetics, 26(4), 380–395.