Hej alla och GOD JUL och (ett något tidigt) Gott Nytt År!
Detta år har gått oerhört snabbt och varit väldigt innehållsrikt för min del. På det professionella planet har jag haft glädjen att undervisa och föreläsa mycket runt om i hela landet, vi publicerade äntligen de nationella riktlinjerna för logopedisk utredning av läs- och skrivförmåga, och forskningsbloggen har nu runt 20 000 läsare i månaden och nästan 1800 prenumeranter - TACK för det förtroendet! På ett personligt plan så blir detta första julen med min lusse lelle som blir 12 veckor på julafton <3!
I mitt förra inlägg skrev jag om en studie som undersökt om användningen av alternativ teknik (AT) är ett bra sätt att stärka den egna avkodningsförmågan -- svaret var (troligtvis) nej (Lindeblad et al. 2017). Sista inlägget för 2017 vill jag följa upp genom att lyfta positiva resultat av användningen av en typ av väldigt vanlig AT - text-till-tal-teknologi, eller talsyntes.
Vad är talsyntes?
En talsyntes är ett program eller en app som kan läsa upp texter på en skärm - på datorn, i mobilen eller på en lärplatta. Rösterna som läser upp texten är syntetiska, och i de allra flesta talsynteser kan man själv välja läshastighet och olika röster.
Vem har nytta av att använda talsyntes?
För personer med avkodningssvårigheter (som t.ex. dyslexi) kan talsyntesen hjälpa till med att avkoda texten (man "läser med öronen"), och energin kan då användas till det viktigaste: att bearbeta textens innehåll och förstå den. Talsyntes är alltså ett kompensatoriskt verktyg - det kompenserar för att personen har svårt att själv läsa ut ord rätt och snabbt.
Att talsyntes är kompensatoriskt betyder att användandet i sig inte förbättrar läsförmågan - tar man bort verktyget har man också tagit bort den kompensatoriska effekten. Det som också är viktigt att komma ihåg är att för personer som har avkodningssvårigheter OCH språkförståelsesvårigheter (som t.ex. de med dyslexi och språkstörning) så räcker kompensation med talsyntes bara en bit - talsyntesen hjälper inte till med språkförståelsen i sig, bara med avkodningen.
Grunér, Hedenius och Östberg (2017) undersökte hur användandet av talsyntes påverkade läshastighet och förståelse av text jämfört med egen högläsning, hos yngre och äldre elever med dyslexi. Det som jag tycker var särskilt intressant med denna studie var att de också tittade på vilka elever som hade störst nytta av att använda talsyntes: avseende hur god textförståelsen var utan talsynteshjälp, koncentrationsförmåga, samt egen upplevelse av talsyntesanvändning.
Deltagare och tester
49 elever (26 pojkar och 23 flickor) som uppfyllde kriterierna för dyslexi i årskurs 3-9 deltog i studien. Definitionen av dyslexi var att ha ett sammanlagt resultat av maximalt stanine 3 (percentil 14) på fyra tester som prövade avkodning av ord, nonord och meningar. Eleverna fick resultat inom normalområdet på språkliga uppgifter och uppfyllde inte kriterier för språkstörning (Grunér, personlig kommunikation).
Föräldrar fick också fylla i formuläret SDQ (the Strenghts an Difficulties Questionnaire) som innehåller frågor om bland annat koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet, och har visat sig vara ett bra verktyg för att upptäcka elever som har symptom på ADHD (Algorta, Dodd, Stringaris & Youngstrom, 2016).
Eleverna delades upp i en yngre grupp (åk 3-5, 31 elever) och en äldre grupp (åk 6-9, 18 elever). Grupperna skiljde sig inte åt avseende avkodningsförmåga, språklig förmåga eller resultat på SDQ.
Läsförståelse- och talsyntesuppgift
För att mäta nyttan av talsyntes för textförståelse användes texter ur testmaterialet Logos, där det finns läsförståelse och hörförståelse av två berättelser för åk 3-5, och läsförståelse och hörförståelse av två faktatexter för åk 6-9. Texterna för varje åldersgrupp har samma komplexitet och går därför bra att jämföra med varandra.
Eleverna lottades till att antingen först läsa en av texterna högt själva och sedan läsa upp den andra texten med talsyntes där en markör följde med i texten, eller att först läsa med talsyntes och sedan högt själva. Alla texter var uppdelade i stycken och efter varje stycke kom frågor på styckets innehåll som eleverna svarade på muntligt.
Talsyntesen som användes var TorTalk (Ghai & Olofsson, 2013). Innan eleverna gjorde talsyntesuppgiften så fick de öva genom att låta talsyntesen läsa upp en annan text (utan frågor till). De fick lära sig att ändra talhastigheten, och blev instruerade att de skulle välja en talhastighet som var bekväm - det var denna talhastighet som sedan användes när de gjorde textförståelseuppgiften. Alla deltagare fick använda samma talsyntesröst (den svenska rösten Alva).
Efter att de gjort båda textförståelseuppgifterna så fick de svara på frågan om de tyckte att det var lättare att läsa med eller utan talsyntes, och också om de hade använt talsyntes regelbundet förut (vilket ca 25% av eleverna hade gjort).
Resultat
Talsyntesens goda effekt på läshastighet
Resultaten visade att alla elever ökade sin läshastighet och detta var signifikant för både äldre och yngre elever, med en stor effektstorlek: Utan talsyntes tog texterna i genomsnitt 405 s att läsa och med talsyntes 170 s. Talsyntesen gjorde alltså att eleverna ökade sin läshastighet i genomsnitt med 238% jämfört med när de läste högt själva!
Talsyntes och textförståelse
En klar majoritet (71%) av eleverna ökade sin textförståelse när de använde talsyntes, men här visade forskarna att olika faktorer påverkade om och hur mycket talsyntesen hjälpte textförståelse jämfört med egen högläsning.
Yngre elevers textförståelse ökade med talsyntes - men ej äldre elevers
Gruppen med yngre elever ökade sin textförståelse signifikant när de fick läsa upp texten med hjälp av talsyntes, men inte den äldre gruppen, där genomsnittspoängen på textförståelse var liknande oavsett om eleverna läste texten själva eller använde talsyntesen. Detta stämmer väl överens med tidigare forskning som visat att för yngre elever är avkodningen en mycket viktig faktor för läsförståelsen, men för äldre elever är det snarare andra faktorer (som språkförståelse och bakgrundskunskap) som ger störst utslag (Adlof, Catts & Little, 2006).
Det som är viktigt att komma ihåg är att HASTIGHETEN att ta sig igenom en text ökade signifikant med talsyntes jämfört med egen läsning även för äldre elever, så för äldre elever med dyslexi så kan den kompensatoriska effekten av att ta sig igenom större textmaterial snabbare vara den viktigaste vinsten med att använda talsyntes!
ADHD-symptom: olika samband för äldre och yngre elever
Med hjälp av en regressionsanalys så visade forskarna att mer ADHD-symptom hos elever i den yngre gruppen gjorde att talsyntesen var till mindre hjälp för textförståelsen. Intressant nog så var förhållandet det omvända i den äldre gruppen: mer ADHD-symtom gjorde att talsyntesen var till mer hjälp för textförståelsen. Forskarna kontrollerade att detta inte hängde samman med hur snabbt eleverna läste med talsyntesen.
Samband mellan textförståelse vid egen läsning och nyttan av talsyntes
Forskarna var särskilt intresserade av att titta på den grupp elever (29%) som fick en lägre textförståelse när de använde talsyntes jämfört med egen läsning (detta var 19% av eleverna den yngre gruppen och 44% i den äldre gruppen).
De jämförde gruppen som ökade sin textförståelse med talsyntes (PositivTalsyntes) och gruppen som minskade sin textförståelse med talsyntes (NegativTalsyntes) avseende ADHD-symptom, läshastighet och läsförståelse utan talsyntes.
För de yngre eleverna så hade NegativTalsyntes-gruppen signifikant högre textförståelse vid egen läsning än PositivTalsyntesgruppen.
De äldre eleverna visade samma mönster: NegativTalsyntes-gruppen hade signifikant högre textförståelse vid egen läsning än PositivTalsyntesgruppen, och NegativTalsyntesgruppen hade också signifikant lägre ADHD-symtom.
Med andra ord: Om man har god läsförståelse och (för äldre elever) är bra på att koncentrera sig så hjälper inte talsyntesen textförståelsen lika mycket! Två tidigare studie med engelskspråkiga elever (Elkind et al. 1996, Higgis & Raskind, 1997) har visat liknande resultat.
Gillar man att använda talsyntes har man troligtvis nytta av den!
75% av eleverna föredrog att läsa texten med hjälp av talsyntes och 25% av eleverna föredrog att läsa texten själva, och detta gällde för både yngre och äldre elever. De elever som föredrog att läsa själva sa att de tyckte att rösten lät som en robot eller att de tyckte att talsyntesens hade dåligt läsflyt.
På gruppnivå så hängde elevernas textförståelseresultat signifikant samman med om de gillade att använda talsyntesen eller inte - om man gillade talsyntesen var det också en större chans att man också förbättrade sin textförståelse med talsyntesen. Sambandet var dock inte perfekt - för NegativTalsyntes-gruppen så var det hälften av eleverna som sa att de tyckte det var lättare att läsa med talsyntesen - trots att deras textförståelse blev sämre.
Varför är detta intressant?
Denna väldesignade studie av Grunér, Hedenius och Östberg (2017) visar tydligt nyttan av att använda talsyntes för elever med avkodningssvårigheter/dyslexi. Resultaten visade att alla elever ökade sin läshastighet med talsyntes, och att denna ökade hastighet i sig inte påverkade läsförståelsen negativt. En ökad hastighet, särskilt för äldre elever som behöver läsa större textmassor, är en mycket viktig kompensation i sig!
En majoritet av eleverna ökade dessutom sin textförståelse när de fick "läsa med öronen" jämfört med när de läste högt själva, men effekten var bara signifikant för den yngre elevgruppen. Dock visade en analys att även äldre elever där föräldrar hade rapporterat fler ADHD-symtpom fick bättre textförståelse med talsyntesen!
Det finns flera tidigare studier som visar att talsyntes ökar textförståelse hos en majoritet av elever med avkodningssvårigheter (t.ex. Elkind et al. 1993, Lange et al. 2006), men denna studie är den första på svenska, och också den första som tittat på hur talsyntes hjälper för elever som har dyslexi och olika grader av ADHD-symtpom. Detta är väldigt viktigt eftersom vi vet att många elever med dyslexi också har koncentrationssvårigheter/ADHD.
Att vissa elever fick en sämre textförståelse med talsyntes jämfört med egen läsning kan man se som ett nedslående resultat, men det är viktigt att komma ihåg två saker. Dels att det främst var elever med starkast läsförståelse från början som inte ökade sin textförståelse med talsyntes. Detta kan bero på "takeffekter": att det fanns för lite utrymme att bli bättre i själva uppgiften. Sedan är det viktigt att minnas att textförståelse/läsförståelse är en komplex förmåga - och man kan därför aldrig mäta en individs hela textförståelse med bara en text - de som inte hade hjälp av talsyntes i denna uppgift kanske skulle ha det i en annan uppgift.
vilka elever kan vi rekommendera talsyntes för utifrån denna studie?
Grunér, Hedenius och Östberg (2017) visade att talsyntes är ett mycket bra verktyg för elever med avkodningssvårigheter/dyslexi, och resultaten visade särskilt att vi kan rekommendera talsyntes
för alla elever med avkodningssvårigheter/dyslexi med syfte att öka läshastigheten!
för (främst) yngre elever med avkodningssvårigheter/dyslexi i syfte att öka textförståelsen!
för (främst) äldre elever med avkodningssvårigheter/dyslexi OCH koncentrationssvårigheter för att öka textförståelsen.
Och bra att komma ihåg - elever som föredrar att läsa med talsyntes har troligtvis nytta av den!
Användning av talsyntes har alltså god evidens för att kompensera för avkodningssvårigheter och låta eleverna lägga energi på att förstå texterna de läser - vilket är oerhört viktivt vid såväl kunskapsinhämtning (t.ex. läsa texter från internet eller i skannar material) och vid kunskapsredovisning (t.ex. att kunna få frågor eller texter upplästa, att läsa upp sin egen text).
Det sista jag poängtera är att alla elever behöver stöd i att använda alternativ teknik, även ett sådan förhållandevis enkelt verktyg som talsynets. Det kan ta lite tid att vänja sig vid nya arbetssätt, och forskning visar att det är de elever som behöver använda verktygen mest som också behöver mest stöd i att lära sig att använda dem självständigt.
Vi ses i det nya året! Nu blir det jullov! /Anna Eva
Referenser
Adlof, S. M., Catts, H. W., & Little, T. D. (2006). Should the simple view of reading include a fluency component? Reading and Writing, 19(9), 933-958.
Algorta, G. P., Dodd, A. L., Stringaris, A., & Youngstrom, E. A. (2016). Diagnostic efficiency of the SDQ for parents to identify ADHD in the UK: A ROC analysis. European Child & Adolescent
Psychiatry, 25, 949–957. doi:10.1007/s00787-015-0815-0
Elkind, J., Cohen, K., & Murray, C. (1993). Using computer-based readers to improve reading comprehension of students with dyslexia. Annals of Dyslexia, 43, 238–259.
Ghai, T., & Olofson, J. (2013). TorTalk (Version 1.4.2.1). www.tortalk.se
Grunér, S., Östberg, P., & Hedenius, M. (2017). The compensatory effect of text-to-speech technology on reading comprehension and reading rate in Swedish schoolchildren with reading disability: The moderating effect of inattention and hyperactivity symptoms differs by grade groups. Journal of Special Education Technology, 0162643417742898.
Lange, A. A., McPhillips, M., Mulhern, G., & Wylie, J. (2006). Assistive software tools for secondary-level students with literacy difficulties. Journal of Special Education Technology, 21, 13–22. doi:10.1177/016264340602100302
Lindeblad E., Nilsson S., Gustafson, S. & Svensson, I. (2017) Assistive technology as reading interventions for children with reading impairments with a one-year follow-up, Disability and Rehabilitation: Assistive Technology, 12:7, 713-724, DOI: 10.1080/17483107.2016.1253116