Dynamisk bedömning i praktiken!

Denna vecka firar forskningsbloggen 1000 prenumeranter! Jag firar också att jag nu är igång med båda mina nya jobb: som som postdoktor på Karolinska Institutet vid Enheten för logopedi, och som logoped & forsknings- och utbildningsansvarig på Röstkonsultens logopedmottagningar i Stockholm. Jag hoppas att kunna börja samla in data till mitt nya forskningsprojekt under våren - följ gärna uppdateringar om mitt nästa projekt här! Är väldigt glad att få denna möjlighet att fortsätta att bidra till svensk forskning om skolbarn med språk-, läs- och skrivsvårigheter.

Som utlovat tänkte jag idag avsluta min serie om dynamisk bedömning av språk (av "pretest-behandling-posttest”-formatet), genom att dela med mig av lite konkreta råd från publicerade artiklar om hur man själv kan gå tillväga om man vill komplettera sin språkliga bedömning med dynamisk bedömning, där man alltså också ser till inlärningspotentialen hos ett barn eller en elev, inte bara vad barnet/eleven redan kan.

Som jag har diskuterat tidigare så rekommenderas dynamiska bedömningar särskilt för barn och elever från flerspråkiga bakgrunder eller som har svenska som andraspråk, eller för barn och elever som av andra anledningar har haft mindre språklig exponering (se t.ex. www.asha.org/Practice-Portal/Professional-Issues/Bilingual-Service-Delivery).

Dessa råd har jag sammanställt utifrån material från det amerikanska logopedförbundet ASHA, utifrån de artiklar som jag diskuterat i de senaste tre blogginläggen, en tutorial av Guitérrez-Clellen och Peña (2001) samt från ett webbinarium (2016) och artikel (2010) av logopeden Lynette Austin - direktlänkar till flera av källorna finns som vanligt längst ner i inlägget.
 

Steg 1: Välj vilken förmåga som ska bedömas

Rekommendationen är att man ska välja förmåga/uppgift efter frågeställning: om ett barn/en elev t.ex. tycks ha svagt ordförråd så är ordinlärningsförmåga kanske lämpligast, eller om ett barn har svårt att lära sig att läsa kanske fonemisk/fonologisk medvetenhet lämpligast (Austin, 2010). Även utveckling av grundläggande berättandestruktur/att få med fler delar in berättande kan vara lämplig som uppgift (Peña et al. 2006), eller uppgifter som handlar om att lösa verbala analogier (Guitérrez-Clellen & Peña, 2001).

Viktigt är också att välja en förmåga eller en uppgift som är anpassad till barnets/elevens ålder, och som också är möjlig att lära ut under en kort tidsperiod (antingen under ett bedömningstillfälle eller några få tillfällen, beroende på hur mycket tid man har på sig). 

Kunskap om specifika grammatiska strukturer är därför oftast inte en lämplig förmåga att bedöma med dynamisk bedömning eftersom det krävs fler inlärnings-/behandlingstillfällen, även för elever utan språkstörning (Austin, 2010).

Självklart kan man också kombinera dynamisk bedömning med klassrumsbaserad bedömning och välja en språklig uppgift som en elev måste klara i klassrummet!
 

Steg 2: Planera hur förmågan ska testas (pretest och posttest)

I en dynamisk bedömning ingår att förmågan ska testas före och efter. Håll dessa tester korta (max 10-15 uppgifter). Uppgifterna behöver inte vara ett standardiserade (oftast är det bättre att använda icke-standardiserade uppgifter eftersom man då kan anpassa dem mer), men delar av standardiserade tester kan fungera som en modell, eller om det är ett befintligt test med många deluppgifter kan man använda hälften till pretest och hälften till posttest (förutsatt att svårighetsgraden är samma). Det är mycket viktigt att testet man ger före och testet man ger efter behandling har liknande svårighetsgrad och är jämförbara (Peña et al. 2006).

Om man väljer berättande så kan t.ex. ett material som MAIN (multilingual assessment for narratives) vara ett lämpligt material. I MAIN materialet finns det fyra berättelser av liknande svårighetsgrad (språkligt och kognitivt), med två par av matchade berättelser som kan användas av bedömning på barnets/elevens olika språk (Bohnacker, 2012). Eftersom berättelserna är matchade skulle det också vara möjligt att använda berättelseparen som pre- och posttest i en dynamisk bedömning av berättandeförmåga.
 

Steg 3: Planera för och genomför en session av medierat lärande

Om den dynamiska bedömningen sker över ett tillfälle så bör inlärningssessionen inte vara längre än 20-30 minuter. Vill man så kan man använda pretest-uppgifterna som material under inlärningssessionen (men ej posttestuppgifterna!)

Ett viktigt mål i inlärningssituationen är att den vuxne ska maximera barnets/elevens känsla av kompetens (Guitérrez-Clellen & Peña, 2001). Viktigt att tänka på är att man ser till att man använder högfrekventa/vanliga ord i under den dynamiska bedömningen (både när man testar och lär ut en förmåga), så att inte t.ex. en flerspråkig elev misslyckas i en dynamisk bedömning för att hen inte förstod orden som användes (Austin, 2016).

Ett viktigt mål i inlärningssituationen är att den vuxne ska maximera barnets/elevens känsla av kompetens
— Guitérrez-Clellen och Peña (2001)

För att göra inlärningssituationen så explicit och tydlig som möjligt rekommenderar många författare att man använder Feursteins principer för medierat lärande. Dessa principer är:

  • Intentionality (att tydligt berätta för barnet/eleven vad syftet med sessionen är och vad de ska lära sig, och den vuxne visar både visuellt och verbalt att den förväntar sig att barnet/eleven ska kunna lära sig)
  • Mediation of meaning (att förklara för och få barnet/eleven att förstå varför det är viktigt att kunna den förmåga som sessionen fokuserar på)
  • Transcendence (att hjälpa barnet/eleven att förstå vad som händer om man inte använder förmågan och relatera det till situationer i barnets egen vardag, t.ex. att missförstånd kan uppstå - och att förväntningen är att den nya förmågan ska kunna användas i många sammanhang)
  • Mediation of competence (att stötta barnet/eleven att tänka på strategierna/kunskaperna som lärs ut och tänka på i vilka situationer de kan vara användbara för att öka motivationen, och för att ge positiv feedback på barnets framsteg)

Adapterat från Feurstein (1980) av Guitérrez-Clellen och Peña (2001). Se också Peña och kollegor (2001) för fler exempel!

Austin (2010) rekommenderar att man ser till att använda allmänna förhållningssätt som man vet hjälper de som ännu inte talar sitt andraspråk så väl.

  • Repetitioner
  • Små steg/explicit undervisning
  • Omformuleringar där det behövs
  • Långsammare taltempo
  • Gester
  • Visuella ledtrådar / visuellt stöd

 

Steg 4: Utvärdera elevens inlärningsförmåga

I studierna jag har diskuterat i tidigare inlägg har forskarna använt utformade checklistor eller likertskalor för att standardisera bedömningen av elevens inlärningsförmåga. Dessa skalor finns inte tillgängliga på svenska tyvärr (såvitt jag vet). Austin (2016) rekommenderade att man ska ta fasta på om eleven hade en “aha”-upplevelse eller inte. Hade eleven det, tillsammans med att eleven också förbättrade sina resultat på posttestuppgsiften, så är det mindre troligt att eleven har en språklig inlärningssvårighet/språkstörning utan att elevens svårighet snarare beror på bristande exponering/brist på tidigare bra inlärningsmöjligheter.

Hade eleven en "aha"-upplevelse?

Hade eleven en "aha"-upplevelse?

Andra frågor man kan använda för att utvärdera elevens inlärning är

  • Använde eleven metakognitiva strategier när hen lärde sig uppgiften? (kunde hen prata om/diskutera “om” uppgiften)
  • Höll eleven uppmärksamheten och kunde minnas steg och/eller procedurer?
  • Kunde eleven använda den vuxne som en resurs och ställa frågor om uppgiften?
  • Växte elevens självförtroende och prestation med övning?
  • Vilka specifika strategier/vilket stöd hjälpte eleven: repetition, mer tid, att få en modell, visuellt stöd? Hur mycket stöd/hur ofta behövdes stöd?
     

Steg 5: Utvärdera “examiner effort"

En annan del man bör utvärdera är hur mycket energi logopeden/testledaren behövde lägga på att lära ut förmågan (minimal, medelstor, maximal). Hur lång tid tog det? Och även utifrån klinisk erfarenhet: hur ansträngande var det? Detta är självklart väldigt subjektiva bedömningar, men något som ändå kan ge en ledtråd till hur lätt barnet/eleven lär sig.
 

Steg 6: Beskriv och tolka bedömningen

Skriv ned både kvantitativa (testresultat/förbättrning, tidsåtgång, mängd stöd eleven behövde i inlärningssituationen) och kvalitativa observationer (aha-ögonblick, examiner effort).

Skriv dessutom ned om barnet/eleven klarade att generalisera förmågan över träningstillfället (med mindre och mindre hjälp eller stöttning), och till de (otränade) posttest-uppgifterna.


Nu är den dynamiska bedömningen klar och kan användas som en pusselbit i en språklig utredning!
 

Varför är detta intressant?

I denna serie av inlägg har jag försökt att argumentera för och visa att standardiserade tester inte är lämpliga för utredning av alla barn och elever, särskilt inte de som kommer från mer spridda sociokulturella/socioekonomiska/utbildningsmässiga bakgrunder, och att ett alternativ är att titta på själva potentialen till inlärning istället genom att göra en dynamisk bedömning av språk.

Dynamisk bedömning är ett användbart verktyg som rekommenderas av flera forskare inom flerspråkighet och t.ex. av den amerikanska logopedförbundet.

Jag vill dock åter igen betona att dynamisk bedömning aldrig är det enda verktyget man ska använda när man tar ställning till diagnos, utan att dynamisk bedömning ska komplettera en bedömning med standardiserade tester (om möjligt), intervjuer, och om barnet/eleven är flerspråkig, bedömning på elevens alla språk (med tolk om nödvändigt).

Eftersom dynamisk bedömning alltid är informell och tolkningen inte baseras på standardiserade normer och därför är av naturen mer subjektiv är det extra viktigt att man själv har koll på precis vad man gör så att man skulle kunna replikera bedömningen igen med en annan elev (Austin, 2010).

Sedan vill jag återigen betona att dynamisk bedömning också är väldigt användbar för att undersöka vilken typ av stöd ett barn/en elev behöver för att lära sig optimalt - något som är väldigt viktigt i alla våra språkbehandlingar! Så det finns flera anledningar att ta till sig detta arbetssätt.

Jag hoppas att ni har fått lite inspiration att lägga till dynamiska bedömningar i er verktygslåda!

Nu börjar jag planera för nästa tema här på forskningsbloggen (jag har en lång önskelista - både från er läsare och artiklar som jag vill dela med mig av, så vi får se vad det blir :) ).

Ha en fin vecka! /Anna Eva
 

Referenser

Austin, L. (2010). Dynamic Assessment: Whys and hows. Perspectives in School-Based Issues (SIG 16), 11(13), 80-87.

Austin, L. (2016). Dynamic Assessment with ELLs – A step-by-step tutorial. Presentation sponsored by Pearson Clinical Assessment, October 7 (webinar).

Bohnacker, U. (2012). MAIN Multilingual Assessment Instrument for Narratives: MAIN: Swedish version (Svenska). ZAS Papers in Linguistics, 56.

Gutierrez-Clellen, V. F., & Pena, E. (2001). Dynamic assessment of diverse children: A tutorial. Language, Speech, and Hearing Services in Schools, 32(4), 212-224.

Peña, E. D., Iglesias, A., & Lidz, C. S. (2001). Reducing test bias through dynamic assessment of children’s word learning ability. American Journal of Speech-Language Pathology, 10, 138–154.

Peña, E. D., Gillam, R. B., Malek, M., Ruiz-Felter, R., Resendiz, M., Fiestas, C., & Sabel, T. (2006). Dynamic assessment of school-age children's narrative ability: An experimental investigation of classification accuracy. Journal of Speech, Language and Hearing Research, 49, 1037-1057.