Första resultaten: Viss grammatik och ovanliga ord utmanar

Sent igår kväll kom jag tillbaka från Madison, Wisconsin, och mitt andra Symposium on Child Language Disorders (SRCLD). Detta är min favoritkonferens om språkutveckling och språkstörning. Konferensen är liten (runt 200 deltagare), men många välkända och fantastiskt kompetenta forskare är där. Dessutom är kopplingen mellan forskning och praktik ofta stark, vilket jag gillar. Jag hoppas att kunna sammanfatta några olika studier och föreläsningar här på forskningsbloggen de närmsta veckorna.

Jag hade också förmånen att få presentera de första resultaten av min avhandlingsstudie på denna konferens, och idag tänkte jag dela med mig av dessa resultat till er.

Först en ”disclaimer”: till skillnad från annan forskning som jag har skrivit om så är dessa resultat inte publicerade - de har alltså inte gått igenom den ”kontroll” (peer-review) som erkända vetenskapliga tidskrifter gör av all forskning de publicerar. Bara så ni vet :-)

Postern som jag presenterades på SRCLD 2015


Postern som jag presenterades på SRCLD 2015

För den här konferensen så valde jag att presentera en liten del av mitt första experiment (av tre). Detta experiment innebär att elever får lyssna på meningar med och utan grammatiska fel i hörlurar, och de ska så snabbt som möjligt trycka på en röd knapp om de hör ett fel, och en grön knapp om meningen låter rätt. 
 

FRÅGOR, METOD OCH RESULTAT

Resultaten är från 30 elever med typisk utveckling i årskurs 4, och 10 elever med språkstörning i årskurs 4. Alla elever fick lyssna till 140 meningar (9-10 ord långa), och hälften av meningarna var grammatiskt korrekta och hälften hade ett grammatiskt fel i sig.

Det var två frågor som jag ville försöka svara på, och jag kommer presentera frågorna och resultaten var för sig.
 

1. Kan man se att svenskspråkiga elever i årskurs 4 med språkstörning har särskilt svårt att upptäcka grammatiska fel som man vet är svåra att lära sig för små barn med språkstörning?

För att svara på den här frågan så valde jag att analysera resultaten från två grammatiska fel som vi vet vi att yngre barn med språkstörning gör i sitt expressiva språk (Hansson, Nettelbladt, & Leonard, 2003; Hansson & Leonard, 2003):

  • Verbfel: Igår *köpa han en rolig bok” istället för ”Igår köpte han en rolig bok"
  • Substantivfel: "Han köpte * rolig bok” istället för ”Igår köpte han en rolig bok"

Sedan valde jag också att jämföra dessa fel med ett fel som små barn med språkstörning inte brukar ha stora svårigheter med:

  • Pluralfel: ”Han köpte tre *klocka” istället för ”Han köpte tre klockor
Rosa staplar är hur bra elever med typisk utveckling (TD) var på att sortera meningar med och utan grammatiska fel, och gråa staplar är resultat från elever med språkstörning (LI). Stjärna betyder signifikant skillnad mellan grupperna (p < 0.05).


Rosa staplar är hur bra elever med typisk utveckling (TD) var på att sortera meningar med och utan grammatiska fel, och gråa staplar är resultat från elever med språkstörning (LI). Stjärna betyder signifikant skillnad mellan grupperna (p < 0.05).

Resultat
Den här figuren visar förmågan att upptäcka grammatiska fel i meningar för elever med språkstörning och elever med typisk utveckling. Staplarnas höjd är medianen av A’: ett mått på hur bra eleverna var på att skilja mellan korrekta och felaktiga meningar, ju högre stapel desto fler korrekta knapptryckningar.

Vi kan se att eleverna med språkstörning är lika bra som sina jämnåriga kamrater att upptäcka pluralfel, men att de är signifikant sämre på att upptäcka verbfel och substantivfel (både en-ord ”Common noun", och ett-ord ”Neutral noun”).
 


2. Är det lättare eller snabbare att upptäcka grammatiska fel om verbet eller substantivet med felet har hög frekvens (att köpa, en bok) jämfört med om de har låg frekvens (att klämma, en gåva)?

För att svara på den här frågan så jämförde jag meningar där felet involverade ett högfrekvent ord ("Igår *köpa hon en bok i affären") med meningar där verbet eller substantivet var ett lågfrekvent ord ("Igår *klämma hon ett finger i dörren"). I övrigt hade meningarna samma längd och samma sorters grammatiska fel.

Ljusblå staplar är högfrekventa "vanliga" ord (HF) och mörkblå staplar är lågfrekventa "ovanliga" ord (LF). För regelbundna verb så hade alla barn svårare att upptäcka fel i lågfrekventa ord jämfört med de högfrekventa.


Ljusblå staplar är högfrekventa "vanliga" ord (HF) och mörkblå staplar är lågfrekventa "ovanliga" ord (LF). För regelbundna verb så hade alla barn svårare att upptäcka fel i lågfrekventa ord jämfört med de högfrekventa.

Resultaten visade att både elever med språkstörning och elever med typisk utveckling hade signifikant svårare att upptäcka fel när det var ett lågfrekvent verb jämfört med om det var ett högfrekvent verb. För substantiv var skillnaden inte signifikant (se figur).

Eftersom eleverna med typisk språkutveckling generellt sett var väldigt bra på att upptäcka fel, så ville jag också se om det gick att se någon skillnad i reaktionstid. Därför tittade jag också på på reaktionstiden för de 19 elever som var allra bäst på att upptäcka fel, och på hur snabbt de tryckte på den röda knappen efter att de hört ett grammatiskt fel.
 

Resultaten visade dessa "duktiga" elever svarade signifikant långsammare när felet involverade ett lågfrekvent ord jämfört med ett högfrekvent ord. Reaktionstiden för att upptäcka pluralfel var också signifikant snabbare än reaktionstiden för alla andra fel (se figur). 

Reaktionstid för de elever som var duktiga på att upptäcka fel (tid efter att de hört felet). Pluralfel upptäcktes snabbare än alla andra fel, och frekvens på ordet spelade också roll: högfrekventa ord upptäcktes snabbare än lågfrekventa ord.


Reaktionstid för de elever som var duktiga på att upptäcka fel (tid efter att de hört felet). Pluralfel upptäcktes snabbare än alla andra fel, och frekvens på ordet spelade också roll: högfrekventa ord upptäcktes snabbare än lågfrekventa ord.

Om man jämför dessa resultat med resultaten för barn med språkstörning så kan man se att de speglar varandra: pluralfel var både snabbare och mer korrekta, medan de utmanande felen både var utmanande för elever med språkstörning, och gjorde att eleverna som var duktiga på att upptäcka grammatiska fel reagerade långsammare. Det fel som verkar vara allra mest utmanande var utelämnande av "ett" i substantivfraser ("Neutral noun").

 

VARFÖR ÄR DETTA INTRESSANT?

Dessa resultat tyder på att elever med språkstörning i årskurs 4 fortfarande har svårigheter att bearbeta ”grundläggande grammatik”, och att dessa svårigheter speglar yngre barns svårigheter med att uttrycka sig grammatiskt korrekt. Elever med språkstörning hade alltså inte svårt att upptäcka grammatiska fel ”i allmänhet” (vilket här representeras av pluralfelet). Istället hade de särskilt svårt att upptäcka de verb- och substantivfel som ingick. Intressant nog så kunde samma mönster ses i reaktionstiden hos elever utan några språkliga svårigheter — vissa grammatiska strukturer i svenskan tycks vara lite mer utmanande för alla elever.

Dessutom så visade det sig att ordfrekvens spelar roll för bearbetning av grammatik för elever med och utan språkstörning. Den här typen av uppgift har använts mycket i tidigare forskning, men ingen annan har undersökt om ordfrekvens spelar roll. Men om vi tänker på det: hör vi ett fel som involverar ett verb vi hört kanske miljontals gånger, så borde en större ”varningslampa” lysa, jämfört med om vi hör fel i ett verb som vi ”bara” har hört kanske några tusen gånger. Detta stämmer väl överens med emergentistiska teorier om språkinlärning, vilket jag kommer skriva mer om i kommande inlägg.

Det som är viktigt att komma ihåg är att jag i denna studie försökte välja lågfrekventa verb som inte var helt okända för eleverna som till exempel ”klämde” och ”krympte”. Resultaten visar att det kanske inte räcker att kunna ett ord för att kunna böja det riktigt, utan att även ett ord om man kan, men som är ovanligt, kan påverka grammatisk bearbetning.

Vi vet att elever med språkstörning har svårigheter både med ordförrådets bredd (antal ord) och djup (t.ex. hur mycket man kan berätta om ett ord, och i hur många sammanhang man kan använda det) (McGregor et al. 2013). Dessa preliminära resultat skulle kunna förklara en del av den variation i grammatisk kunskap/prestation vi ser hos elever med språkstörning - ordfrekvens spelar roll för grammatisk bearbetning! Att ordfrekvens kan påverka även grammatisk förståelse har också visats av Leclercq och kollegor (2014) i en studie som jag har sammanfattat tidigare.
 

För er som vill se hela min poster inklusive referenser, och ta del av statistiska metoder så kan ni ladda ner en PDF-version.


Referenser

Hansson, K., Nettelbladt, U., & Leonard, L. B. (2003). Indefinite articles and definite forms in Swedish children with specific language impairment. First Language, 23(3), 343-362.

Hansson, K., & Leonard, L. B. (2003). The use and productivity of verb morphology in specific language impairment: An examination of Swedish. Linguistics, 41(2), 351-380.

Leclercq, A. L., Majerus, S., Jacob, L., & Maillart, C. (2014). 
The impact of lexical frequency on sentence comprehension in children with specific language impairment. Res Dev Disabil, 35(2), 472-481.

McGregor, K. K., Oleson, J., Bahnsen, A., & Duff, D. (2013). Children with developmental language impairment have vocabulary deficits characterized by limited breadth and depth. International Journal of Language & Communication Disorders, 48(3), 307-319.